Minneshögtid för Markalemassakerns offer

05 Feb 1994, Sarajevo, Första Markalemassakern
05 Feb 1994, Sarajevo, Första Markalemassakern

Den här veckan var det återigen dags för Sarajevoborna att hålla en minneshögstund och hedra minnet av de som dog under belägringens värsta stunder. Den 5 februari 1994 landade en granat som hade avfyrats från bosnienserbiska ställningar på bergen ovanför staden ner på marknaden Markale. 68 människor dödades och 140 skadades då granaten landade på den då överfulla marknaden. Nitton år senare så samlades offrens anhöriga tillsammans med andra som ville visa sin respekt för offren samt Sarajevos politiska elit som kom för att lägga blommor vid ceremonin. En av de som medverkade vid ceremonin, Muamer Bandic sa att Sarajevo överlevde en av de värsta aggressionerna under 1900-talet, staden var belägrad i tre och halv år, den längsta belägringen i modern tid. ”Vi kommer hit för att a visa respekt och för att lära våra barn om vad som egentligen hände, för att visa dem sanningen, våra unga borde aldrig glömma dessa brott, det är endast genom sanningen som vi kan se till att liknande illdåd aldrig mer inträffar”30 november 2006 dömdes Stanislav Galic som 1994 var befälhavare för de bosnienserbiska styrkor som belägrade Sarajevo till livstids fängelse för den terrorkampanj som hans styrkor släppte loss på Sarajevos invånare. I tre och halv år så utsattes staden och dess befolkning för ständiga artilleribeskjutningar och krypskyttattacker. Galic dömdes för bla massakern i Markale 5 februari 1994, i domen så stod det att man hade lyckats bevisa bortom rimlig tvivel att granaten hade avfyrats från serbiska ställningar. Under rättegången mot Stanislav Galic så användes för första gången termen terror mot civilbefolkningen så som det hade beskrivits i Genevékonentionen från 1949. Den bosniensrbiska arméns mål var att skapa en olidlig situation för befolkningen i Sarajevo. Den brittiske journalisten Martin Bell återgav i sitt vittnesmål i rättegången mot Ratko Mladic situationen i Sarajevo och hur kriget fördes. Enligt Bell så fanns det ingen elekricitet gas eller vatten i Sarajevo, folk levde under hemska förhållanden och många äldre människor dog av kyla under vintermånaderna.

Enligt Bell så använde bosnienserberna Sarajevo som en bricka i ett politisk spel där man hoppades att ifall man satte staden under tillräckligt hårt press så skulle man kunna påverka den bosniska regieringen och utgången av kriget. Galic dömdes också för mord på civila och tribunalen fastlog bortom rimlig tvivel att Galic var ansvarig för den terrorkampanj som Sarajevoborna utsattes för under den tid då han var befälhavare för de bosnienserbiska styrkorna. Galic är dock inte den ende som har åtalats för massakern, 10 agusti 1994 efterträddes Stanislav Galic av Dragomir Milosevic som liksom Galic ställdes inför rätta för bla brott mot mänskligheten terror mot civilbefolkningen och mord. 2009 dömdes han till 29 års fängelse för bla mord och terror mot civilbefolkningen.

Den dåvarande serbiske politiske ledaren Radovan Karadzic och befälhavaren för den serbiska rebellarmén Ratko Mladic som båda två är åtalade för brott mot mänskligheten och folkmord vid Haagtribunalen är också åtalade för massakern på 68 människor i Markalemarknaden 1994 och den andra massakern inträffade i augusti 1995 då en granat som hade avfyrats från serbiska ställningar ovanför staden dödade 43 människor.

Andra massakern inträffade 28 augusti 1995
Andra massakern inträffade 28 augusti 1995

I november 2012 så vittnade Ismet Svraka en av de som överlevde Markalemassakern 1995 i rättegången mot Ratko Mladic, Svraka som förlorade en av sina ben vid den andra massakern vittnade om den situation som uppstod efter att granaten hade detonerat. Enligt Ismet så uppstod det panik och folk började skrika, åklagarsidan visade två videoklipp som visade situationen på marknaden efter att granaten hade landat, i första klippet så kunde man se sammanvridna och lemlästade kroppar liggandes på marken i pölar av blod. Andra klippet var betydligt mer talande och kunde visas först efter att vittnen hade lämnat rättegångsalen. I klippet så kunde man se en man som låg på rygg mitt i gatan. Hans huvud hade delats itu av explosionen och blodet sprutade ut på trottoaren, runt honom låg det andra offer. Den femte december 2012 vittnade den kanadensiske FN generalen David Fraser i rättegången mot Ratko Mladic, enligt Fraser så var serbernas strategi i Sarajevo klar,serberna besköt civilbefolkningen avsiktligt enligt Fraser och Sarajevo och Sarajevoborna utsattes för man skulle milt kunna säga var “opproportoneligt våld” och att i de flesta fall så fanns det inga militära mål i sikte. Det fanns ingenting som kunde rättfärdiga användandet av sådant övervåld och avsiktligt beskjutning av civilbefolkningen enligt Fraser som tidigare har även vittnat mot generalerna Galic och Milosevic.

John Hamill en irländsk FN-överste som var en av de som undersökte omständigheterna kring den första Markalemassakern berättade i rättegången mot Ratko Mladic om sina intryck av livet under belägring, enligt Hamill så avfyrade de bosnienserbiska styrkorna 3777 projektiler mot staden inom loppet av 12 timmar. Hamill hade tidigare vittnat i rättegången mot Stanislav Galic just gällande den första Markalemassakern. Under sin tid i Sarajevo så intervjuade Hamill flertal bosnienserbiska officerare däribland ett överste vid namn Radislav Cvetkovic, enligt Hamill så förstod inte Cvetkovic vad var det som var så viktigt med en granat som landade på ett marknad? Enligt Cvetkovic så hade man under 1993, dvs året innan avfyrat 30-40 000 projektiler mot Sarajevo, han förstod inte betydelsen av en ynka granat…

I domen mot Stanislav Galic så nämndes också Sarajevos säregna topografi, med sina åsar och skyskrapor underlättade för bosnienserberna att ta sikte på civilbefolkningen, Sarajevo är egentligen perfekt för en belägring då staden är på alla sidor omgiven av berg och kullar. Flera vittnen sa trots att de försökte anpassa sig till belägringen, genom att tex stänga alla skolor, inte ge sig ut på dan utan vänta tills kvällen, genom att inte röra sig runt gemom staden allt för mycket, inte mer än det var absolut nödvändigt. Samt genom att man satte upp stålcontainrar på olika platser runt om i staden som skulle skydda mot krypskyttar så var man fortfarande inte trygg. Civilbefolkningen var ändå utsatt och det fanns egentligen ingen skydd mot artilleribeskjutning. Domarkammaren i Galic-fallet kunde komma til slutsatsen att bosnienserberna förde ett “kampanj” som riktades mot civilbefolkningen vars ändamål var att terrorisera densamma.

En av de mest hårresande aspekten av belägringen var introduktionen av så kallade “Modified Aerial Bombs” som egentligen tjänade bara ett syfte; att döda och såra så många som möjligt, enligt Milosevic-domen så var de tunga klumpiga och tjänade inget militärt syfte. Varje gång ett sådant avfyrades mot staden så lekte Milosevic med Sarajevobornas liv, enligt bevisningen som las fram så var effekterna av dessa så kallade “Modified Aerial Bombs” överväldigande när det gäller dödandet av civila, och den psykologiska aspekten det hade på civilbefolkningen. Dessa klumpiga oftast improviserade anordningar avfyrades oftast från mobila avfyrningsramper och hade hade noll träffsäkerhet, de kunde landa precis varsomhelst och orsaka enorm skada. Under den pågånde rättegången mot Ratko Mladic så beskrev en fransk FN-officer den skada en sådan anordning kunde orsaka. Enligt vittnet så såg hur den 28 juni 1995 en så kallad MAB (Modified Aerial Bomb) träffade TV-huset i Sarajevo, explosionen lät extremt mycket nästan som ett tågkrock, och själva anordningen var så pass stor och flög så pass sakta att man kunde faktiskt se den innan den slog ner i TV-huset.

Mer än 11 000 människor dödades i Sarajevo under den tre och halv år långa belägringen, de som har vittnat vid tribunalen jämförde Sarajevo med belägringen av Leningrad under andra världskriget. Civilbefolkningen levde under fruktansvärda förhållanden, utan el vatten mat eller gas, huvuddomaren i fallet mot Dragomir Milosevic sa att “bevisningen visar på att det fanns ingen trygghet för befolkningen i Sarajevo man kunde bli dödad eller sårad varsomhelst och närsomhelst. Staden hölls som gisslan och dess medborgare levde farligt genom att bara bo i Sarajevo.

För att få en bättre inblick hur det var att leva under belägring så har Bosnian Genocide wordpress.com lagt ut ett urval av bilder Sarajevo under krigsåren 1992-1995.

Uppdatering: ICTY News släppte en ny, två minter lång klipp om den andra Markalemassakern 29 augusti 1995