Thinking of Graham Bamford

Graham Bamford
Graham Bamford

Very few people know who he was, indeed most Bosnians and Herzegovinians (for whom he did what he did) don´t know who Graham Bamford was but on April 29 1993 at the height of massacres, ethnic cleansing, systematic sexual violence and all the other horrors of the Bosnian genocide, he stood in front of the House of Commons in London and poured gasoline on himself and set himself on fire as a way of drawing attention to the suffering of the Bosnian people. He was 48 years old at the time and had one child. Reportedly, his final words were: “The British must stop the war in Bosnia, even by force, if necessary. The British army does not (only) have to be a guardian of honor at mass funerals. Bosnian babies, children, and women are patiently waiting for the politicians to do what they know they need to do – acquire military protection. They should not stand aside and calmly observe”.

Bamford had been very moved by images coming first from Croatia and then from the carnage in Bosnia and Herzegovina. According to testimony from his friends and acquaintances and his psychologist, he saw his own daughter in every victim from Bosnia and Herzegovina. What drew him to finally act was the HVO massacre in Ahmici in April 1993, where 116 men, women and children were killed.

But it wasn´t until 2009 that the city of Sarajevo gave him some of the recognition he deserved by naming an award after him, an award given to Bosnian and foreign citizens and individuals  for “acts of civic courage, solidarity, humanity and altruism.”  Be that as it may, to this day most Bosnians and Herzegovinans don´t know of Bamford and his ultimate sacrifice. Plans for a memorial in his honor were in the works but it has thus far not been realised. In the meantime people like Milan Bandic (later revoked)  and the utterly inept ( go ahead, tell me I’m wrong) Valentin Inzko have been named honorary citizens of Sarajevo. We should be ashamed of ourselves for not honouring this man properly.

It´s long overdue that he receives the recognition he deserves. One can of course question his actions, if it was too much, and if there maybe have been better ways to protest the horrors of the Bosnian war? If his actions brought even more pain to his family? Nevertheless, it happened and we should at least properly honor his sacrifice. It`s really as much about us as it is about him. Failure to properly acknowledge Bamfords ultimate sacrifice while at the same time awarding people like Inzko and Bandic, and others (however much the people of Bosnia and Herzegovina disagree with those politically motivated awards) says a lot about the current state of things. We need to  rise above it, or finally admit to ourselves that we really aren’t as wonderful as we like to tell ourselves, and that thru our silence we are very much complicit in what has been going on.

Trailer for a documentary about Bamford written and directed by Croatian director Nenad Puhovski, called: Graham and I- A True Story ( Graham i ja)

Låt inte Putin få fotfäste i Bosnien

Jag gör en uppdatering på min blogg just nu, vilket inkluderar artiklar som har publicerats i tidningar och nyhetsajter. Den här artikeln publicerades i Eskilstuna-Kuriren  03-02-2015

I september förra året lade den ukrainska regeringen en order hos två bosniska vapentillverkare, värd drygt fem miljoner euro, gällande bland annat pansarbrytande ammunition. Ukraina befinner sig i en otroligt svår situation. Landet utkämpar ett krig mot grannen och jätten Ryssland och det råder inte längre någon tvekan om att ryska trupper är på plats i Ukraina. Ukraina behöver all hjälp landet kan få och de bosniska firmorna var mer än redo att ställa upp. Ryska intressen i Bosnien Hercegovina har dock gjort allt för att affären inte ska bli av. En minister från Milorad Dodiks parti SNSD avgick i protest mot den planerade försäljningen, medan Moskva har gått så långt som att varna Bosnien för att gastillförseln kan komma att strypas.

Fortsätt läsa på Eskilstuna-Kuriren…

Syrien, Ukraina och Bosnien- likheterna är påtagliga

Jag gör en uppdatering på min blogg just nu, vilket inkluderar artiklar som har publicerats i tidningar och nyhetsajter. Den här artikeln publicerades på Västerbottens-Kuriren 11-09-2014 

Ungefär vid den här tiden för två sen hade jag ett antal samtal med en historiker och en av världens främsta Balkankännare, jag kände mig nämligen kluven kring kriget i Syrien och de många försök som gjordes att jämföra situationen i Syrien med kriget och folkmordet i Bosnien. 

Helt klart finns det och fanns det likheter, dock så argumenterade jag att det fanns betydligt mer som skilde kriserna åt. En annan sak är att jag inte hade några problem att förlika mig med alla alla tänkbara försök att göra sig av med Bashir Al Assad och hans mordiska regim – som har orsakat syrierna så mycket lidande.

Faktum är omvärldens misslyckande att stoppa Bashar Al Assad har inte bara lett till en bisarr dödskult i form av IS eller (ISIS) har kunnat frodas, ett fenomen som kan jämföras med Röda Khmererna eller Interahamwé och Impuzamugambi, Hutumiliserna ansvariga för stor del av mördandet under folkmordet i Rwanda. Det är snarare värre, det har lett till att nära 200 tusen människor har dödats under de tre år som konflikten har pågått.

Fortsätt läsa på Västerbottens-Kuriren…

Srebrenica är vad som kan ske ifall man nonchalerar nationalister

Jag gör en uppdatering på min blogg just nu, vilket inkluderar artiklar som har publicerats i tidningar och nyhetsajter. Den här artikeln publicerades på SVT Opinion 11-07-2014 

9 maj i år återinvigdes Sarajevos Vjecnica, det gamla nationalbiblioteket.

Den hade förstörts av serbiska styrkor natten mellan 25-26 augusti 1992 i en riktad attack som ödelade nationalbiblioteket, förstörde en överväldigande del av de böcker, manuskript och publikationer som fanns där. En stor del av Bosniens skrivna historia gick upp i rök den dagen trots hjältemodiga insatser från brandmän och vanliga medborgare att rädda så mycket de kunde.

Detta var också anledningen till att biblioteket skulle förstöras, det som fanns där motsade det som hade predikats av Radovan Karadzic, Biljana Plavsic Ratko Mladic och andra serbiska politiker och ledare, nämligen att Bosnien som stat kunde inte överleva och att det gick inte för serber att leva ihop med bosniaker och kroater. I biblioteket fanns beviset för att de hade fel.

Biblioteket innehöll bevis för en heterogen bosnisk kultur som hade formats av de som hade bosatt sig landet under århundraden och som motbevisade de som vill ha en mur mellan kristendomen, islam, judedomen, mellan folk.  Bosnier hade visat att det gick….

Fortsätt läsa på SVT Opinion…

Bosnien överlever översvämningarna – Det är politikerna som är den verkliga faran

Jag gör en uppdatering på min blogg just nu, vilket inkluderar artiklar som har publicerats i tidningar och nyhetsajter. Den här artikeln publicerades på Nyheter24Debatt 20 Maj 2014 

Att säga att Bosnien har genomlidit mycket de senaste tjugo åren känns som en underdrift med tanke på att landet genomgår sin svåraste kris sedan landet direkt efter sin självständighet ansattes av Milosevic och hans ultranationalistiska klienter i Bosnien, med Radovan Karadzic och Ratko Mladic i spetsen, de lyckades inte trots en massiv arsenal och tre år av öppen aggression förverkliga sin dröm om att dela upp Bosnien och skapa en etnisk ren Storserbien. De lyckades däremot, med giftig och livsfarlig propaganda vända folk mot varandra och övertyga folk om att de inte kunde leva ihop och jobba ihop med samma människor som de hade levt med i generationer. Livslånga band förstördes, liv förstördes, hela familjer utplånades och hela det bosniska samhällstyget rycktes upp för att bana väg för ett ”bättre” mer ”etnisk ren” samhälle. Karadzic och Mladic hamnade i Haag tillsammans med de flesta av sina medhjälpare där hamnade även Milosevic där han dog, men Bosnien överlevde med nöd och näppe.

Fortsätt läsa på Nyheter24Debatt…