Svik inte de bosnier som kräver upprättelse

Prijedor

Den här artikeln publicerades av SVT Debatt 6 januari 2014 ( Länk )

Den tionde december i år, internationella dagen för mänskliga rättigheter, samlades demonstranterna. Bosniaker, kroater, serber, aktivister, anhöriga, överlevare och medborgare. De tågade med plakat genom Prijedor, en stad i nordvästra Bosnien i Republika Srpska, som är en av två entiteter i Bosnien-Hercegovina. Prijedor är för många synonymt med koncentrationslägren Omarska, Trnopolje och Keraterm. Till dessa kan vi nu lägga Bosniens största massgrav: Tomasica.

Det är också födelseplatsen för en rörelse vars önskan är att resa ett minnesmärke över de 3000 som dog när serbiska styrkor ockuperade staden våren 1992. De som stod i vägen för skapandet av en etnisk ren stat rensades ut och hela familjer försvann. De flesta var vanliga arbetare men det var också akademiker, intellektuella, domare, tjänstemän inom offentliga förvaltningen, viktiga affärsmän och konstnärer. De fördes till Omarska, Trnopolje och Keraterm, därefter har alla spår efter dem upphört. Fram tills man fann massgraven i Tomasica nu i oktober.

Anledningen till att demonstranterna samlades var delvis för att bryta igenom den mur av tystnad som finns i Prijedor-området om brotten som begicks under kriget. Men också för att visa att det finns en väg ut ur den institutionaliserade historierevisionen som råder i Republika Srpska. Ett exempel på det är att det än idag inte finns något minnesmärke tillägnat de som dödades i pogromerna i staden 1992.

I fjol ingrep polis mot demonstrationståget, utan att ge något godtagbart skäl till det. Amnesty International fördömde agerandet som de ansåg var ett sätt att tysta avvikande röster i Serbiska republiken. Polisens ingripande fick dock motsatt effekt. I år var demonstrationen ännu större. Förra året greps också ett antal av offrens anhöriga för att de hade samlats på huvudtorget med plakat med texten ”folkmord” på. För myndigheterna i Prijedor är ämnet mycket känsligt. Men det avskräckte varken de anhöriga eller aktivisterna som för andra året i rad kom för att hedra de döda.

Borgmästaren kallade det hela för en ”gay-pride parad”, ett homofobiskt utspel riktat till nationalistiska väljare. Borgmästaren tillhör Radovan Karadzics gamla parti, SDS. Samma Karadzic som tillsammans med Mladic nu står åtalad för bland annat folkmord i just Prijedor. I fjol rapporterade USA:s förintelsemusem och den amerikanska tidskriften Foreign Policy att myndigheterna i Republika Srpska, under ledning av Milorad Dodik, betalat ut stora summor till ljusskygga organisationer vars syfte är att mörka folkmordet i Srebrenica.

Låt mig vara den förste att säga att någonting stort är på väg att hända i Bosnien. Det kunde vi se i somras under protesterna från de som är trötta på uppdelningen av landet, på folkmordsförnekandet och på nationalistiska politiker som förstör landet. Omvärlden svek Bosnien en gång förr, den får inte svika oss igen.

Landets situation idag är en direkt följd av den eftergiftspolitik som världens ledande makter förde mot Slobodan Milosevic, Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Både Maldic och Karadzic sitter nu häktade i Haag, åtalade för folkmord. Milosevic hann dö där innan han kunde dömas. Då hade han 60 åtalspunkter riktade emot sig, däribland folkmord i Bosnien Kroatien och Kosovo. Trots detta ansågs han bara elva år före hans död vara en viktig samarbetspartner som gick Milosevic och Karadzic till mötes i Dayton-avtalet som delade Bosnien.

Femtio år efter andra världskriget belönade man folkmordspolitik, gav den legitimitet och delade ett landet och dess befolkning. Det är en onaturlig uppdelning som bygger på apartheid. Apartheid som sakta men säkert kväver alla framsteg och i stället belönar dem som upprätthåller den. Allt fler röster hörs i Bosnien mot det systemet, mot uppdelningen av landet och folken. Jag skriver här för att säga att omvärlden nu måste lyssna på dessa röster, i stället för att som tidigare ge legitimitet till despoter och folkmördare.

Mirza Hota, medlem i föreningen Aldrig mer, till minne av folkmordsoffer

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s