Lennart Palm förnekar inte sig

Lennart Palm
Lennart Palm

Det finns en scen i Richard Linklaters film Dazed and Confused  där Matthew McConaugheys rollfigur säger “I get older they stay the same age” nu menade han någonting annat än folkmordsförnekare och historierevisionister men tro mig samma sak gäller här. Det här kunde lika gärna ha hänt 10 år sen, eller fem år sen, eller två år sen. Det kommer alltid vara samma sak och argumenten kommer alltid vara de samma. Med tiden så har det också blivit betydligt lättare att överbevisa deras återanvända argument. På tal om det, så kan jag inte låta bli att imponeras av Lennart Palms påståenden om dels koncentrationslägret Trnopolje dels folkmordet i Srebrenica. Dels den obehagliga och avhumaniserande sifferexercis han ägnar sig kring offren i kriget och folkmordet i Bosnien. Anledningen till det är att han upprepar det som för länge sen har avfärdats som återanvänd serbnationalistisk propaganda, historierevisionism och folkmordsförnekelse.

Redan 1997 så presenterade Thomas Diechmann och Living Marxim det teori om Trnopolje som Lennart Palm saluför nu, det slutade med att Penny Marshall Ian Williams och ITN stämde Diechmann, i mars 2000 en enhällig Londons High Court, kom fram att LM var tvungna att betala skadestånd till Penny Marshall  Ian Williams och ITN för ärekränkning. LM och Deichmann kunde inte presentera några bevis för sina teorier och det kunde inte heller Björn Eklund och Ordfront 2003 då Eklund bestämde att publicera ett intervju med Diane Johnstone där man också återanvända LMs påståenden i Ordfront. Affären är numera känd som: Ordfrontskandalen.

Skandalen kulminerade med att dåvarande chefsredaktören för Ordfront; Leif Ericsson var tvungen att göra avbön och medgav att det som hade publicerats var i stora delar osann, och ”tendensiöst” med syfte att bekräfta en viss tes. Under tiden så dömdes Prijedors förre borgmästare Milomir Stakic till 40 år i fängelse för bla brott mot mänskligheten, domstolen slog fast att han hade spelat ett avgörande roll i den etniska rensningen och förföljelsen av bosniaker och kroater samt etableringen av lägren Omarska, Trnopolje och Keraterm för Prijedors icke-serbiska befolkning, Stakic dömdes bla för mord på 1500 av Prijedors medborgare samt ett stort antal mord i i ovan nämnda lägren, domstolen fann också att; våldtäkter, sexuella överfall och misshandel begicks vid lägren och minst 20 000 icke-serber antingen flytt Prijedor eller deporterades.

Folkmordet i Srebenica är vid sidan av folkmordet i Rwanda den mest väldokumenterade i modern tid, en uttömmande internationell utredning som omfattar grupper av rättsläkare, DNA-specialister, samt demografiska experter har konstaterat att bosnienserbiska styrkor mördade omkring 7.000 bosniakiska män och pojkar i en serie massakrer mellan 12 juli och 16 juli, 1995. Av dessa var drygt 500 barn. Ytterligare 1 000 mördades som ett resultat av bakhåll och väpnade sammanstötningar. Tribunalen i Haag har hittills dömt fyra bosnienserbiska officerare för folkmord. Domen bekräftades av ICJ (International Court of Justice ) 2007. Bägge besluten  grundar sig på folkmordskonventionen från 1948 där avsikten är viktigast och bägge ICTY och ICJ ansåg att det var uppenbart utifrån bevisningen att bosnienserberna hade för avsikt att ”helt eller delvis förinta” bosniakerna som etnisk eller religiös grupp.  Palm verkar inte heller förstå att det är just därför som folkmordskonventionen kom till kraft, efter förintelsen var det uppenbart att man var tvungen att se till att det inte kunde upprepas.

Vid sidan av Srebrenica har Nikola Jorgic dömts för folkmord för avseende brott begångna i norra Bosnien, hans dom bekräftades av Europadomstolen, samt Maksim Sokolovic som dömdes för folkmord av en tysk domstol gällande förbrytelser i Bosnien. Vid sidan av dessa har merparten av den bosnienserbiska politiska och militära och polisära ledningen också åtalats och dömts för brott mot mänskligheten, bla Biljana Plavsic, Radoslav Brdjanin, Momcilo Krajisnik, Mico Stanisic med mera, just nu är Ratko Mladic och Radovan Karadzic i Haag och är åtalade för bla folkmord i sju bosniska kommuner. Fikret Abdic var nära allierad till till Slobodan Milosevic och dömdes till 20 års fängelse för krigsförbrytelser av en domstol i Kroatien. Milosevic hade innan sin död 66 åtalspunkter emot sig bla brott mot mänskligheten och folkmord i Bosnien Hercegovina, Kroatien och Kosovo. Det är oroväckande att en professor vid Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet väljer att återanvända grundligt motbevisade teser och ägnar sig åt historierevisionism och folkmordsförnekelse.

Palm hävdar vidare att det finns ett viss intresse av att göra bilden “svartvit” han nämner bosniakerna, som han vägrar kalla för just bosniaker utan “bosnienmuslimer” enligt honom så skulle tjänar det deras intressen att upprätthålla en viss bild av  kriget.

Det måste påtalas att Palm inte introducerar några som helst bevis för att styrka sin tes. Han kan inte, för det är nämligen inte bosniakerna som försöker upprätthålla den bilden av kriget i forna Jugoslavien inte EU eller USA heller för den delen. Utan för att nu 18 år efter krigets slut med tusentals böcker skrivna om kriget i forna Jugoslaven, undersökningar gjorda av olika humanitära organisationer, rättegångar i Haag, i Serbien i Bosnien, i Kroatien, FN-rapporter, tusentals vittnesmål alltifrån de som överlevde folkmordet i Bosnien till ångerfulla bödlar, till dagböcker, dokument från sammanträden där de som förde aggressionen mot Bosnien planerade själva utförandet. För att Palm och hans åsiktsfränder ska ha rätt så måste allt det relevant forskning om kriget i forna Jugoslavien vara fel eller manipulerad.

Det känns aningen magstarkt att någon som slänger ur sig floskler och konspirationsteorier som att EU USA och NATO samt bosniaker har intresse av att upprätthålla en viss bild samtidigt eftersträvar saklighet. När det gäller Palm så måste man också påpeka att han har varit en av Diane Johnstones största försvarare här i Sverige. Här kan man läsa en artikel av Johnstone som Palm har varit med och översatt ( Länk ) Det var just intervjun med Johnstone som utlöste det som man numera kallar för Ordfrontskandalen. Johnstone förnekade precis som Deichmann gjorde att det förekom någon systematisk dödande eller systematiska övergrepp i koncentrationslägret i Bosnien och hon stöddes ivrigt av Björn Eklund.

Intervjun ledde till en kritikstorm och ett intern strid inom Ordfront mellan de som stödde Eklund och de som ansåg att tidskriften borde inte publicera serbnationalistisk propaganda och historierevisionism. Till slut fick Eklund gå och dåvarande chefredaktören Leif Ericsson skrev så här om Johnstone i  (Ordfront Magasin 1 / 2004)

En stark ideologisk övertygelse tycks kunna göra att man bli oemottaglig för fakta och argument. Övertygelse övergår i dogmatism. Diana Johnstones bok Fools’ Crusade. Yugoslavia, NATO and Western Delusions (2002) startar med en uttalad tes som hon vill styrka, nämligen att Nato:s militära intervention i Jugoslavien från första stund var en avgörande orsak till tragedin. Men Johnstone tillåter inget som kan ifrågasätta tesen. Hon väljer fakta tendentiöst, tesen blir till en dogm. Institutioner och organisationer som kan komma med fakta som strider mot dogmen dömer hon ut på förhand. Till och med obestridliga fakta från till exempel Haagtribunalen underkänns automatiskt. Haagtribunalen är, enligt Johnstone och Edward S. Herman, NATO:s förlängda propagandaarm som skapades som ett led i krigsförberedelserna mot Serbien. OSSE betecknas som en ockupationsmakt. Människorättsorganisationen Human Rights Watch anser de vara komprometterad, rent av en pro-imperialistisk NGO.

Jag kommer inom kort skriva ett mer utförligt svar till Palm eftersom det finns saker att säga, rent tidsmässigt så är det omöjligt nu dock så anser jag det är beklagligt att Göteborgsposten upplåter plats åt historierevisionism och folkmordförneklese och kränker offren för  Milosevic, Mladic, och Karadzics pogromer i Bosnien Hercegovina, Kroatien och Kosovo och det får inte gå oemotsagt.

För de som vill sätta sig in Living Marxim ITN skandalen och Ordfrontskandalen kan jag varmt rekommendera följande länkar:

Minimising Massacres

Poison in the well of history

Ordfront förnekar folkmord på Balkan

Ordfronts lögner ett hån mot offren

Så förvanskar svenska kulturprofiler historien om offren i ex-Jugoslavien

Till sist kan jag också varmt rekommendera Annika Hamruds replik till Lennart Palm som publicerades 31/01/14 Under titeln : Historien om offren på Balkan är väl dokumenterad  kan också  rekommendera Annika Hamruds reportage om Tomasica  ( Länk ) samt Ulf Martinssons artikel om behovet att belysa det första folkmordet i Europa efter andra världskriget i våra historieböcker. ( Länk )

“Visegrad Genocide Memories” A photo photo exhibition by Velija Hasanbegovic

In 2011 CEU ( Central European University ) was host to an photo exhibition by Bosnian photographer Velija Hasanbegovic. Hasanbegovic,  originally from the town of Visegrad,  is  a survivor of the Bosnian genocide. When he was sixteen he and his brother survived an execution on the banks of the river Drina. According to Hasanbegovic what saved him and his brother´s life that day was the fact that Bosnian defenders, having previously heard testimony from survivors that civilians were being executed at the river banks posted snipers along the river banks. As Velija and his brother came towards the water, one of the Bosnian snipers took a shot at one of the executors. The others shouted to them to jump into the river and swim across. One executor was wounded while the other two ran away. Two brothers managed to jump into the river and swim across to safety.

Velija Hasanbegovic testimony:

Višegrad was occupied by the Yugoslav Peoples’ Army (JNA) in April 1992. A Serb government was imposed by the JNA which started terrorizing the Bosnian Muslim population. In May 1992, the Hasanbegovic family was put under house arrest by the Bosnian Serb authorities. Velija’s father, Zejnil, was a influentional figure in the Višegrad Municipality. Bosnian Muslims were massacred and deported throughout Višegrad. On 17 June, around a dozen Bosnian Serb soldiers surrounded the Hasanbegovic house in the town center and arrested Velija, his brother Samir and his father Zejnil. They were brought to old spa called Visegradska Banja, which is located several kilometers from the town center. After being interrograted for about an hour, the Hasanbegovics were told that they would be exchanged for Bosnian Serbs. They traveled by car towards the town and stopped in Sase village where they were told to get out of the car. The three Bosnian Serb soldiers forced the Hasanbegovics to walk towards the Drina River bank. At this moment they realised that there is no prisoner exchange and that they would be executed.

Full article can be found here, on CEU´s website.

Most of the people killed in Visegrad were later thrown into the Drina River. The most notorious execution site was the old bridge, in the very center of Visegrad. Bosniak civilians, men women children were brought there by trucks or cars and shot or stabbed to death, then dumped into the river. During the summer and fall of 2010 authorities in Visegrad agreed to keep Perucac lakebed dry for seventy four days, allowing volunteers and investigators to unearth whatever remains they could find. By September 2010 over 250 bodies were found. One of those who volunteered was Velija Hasanbegovic, the result of that became the photo exhibition; Visegrad Genocide Memories.

Please follow these two links to some of the photographs Link 1 Link 2

Visegrad – Defending truth and the survivors

Memorial tombstone at Straziste cemetery after the word; genocide (Genocid) had been removed
Memorial tombstone at Straziste cemetery after the word; genocide (Genocid) had been removed

In the wake of yesterday’s draconian action by the authorities in Visegrad, German chapter of The Society for Threatened Peoples, who´s founder is German human rights activist Tilman Zülch sent an appeal to German Chancellor Angela Merkel regarding the events in that eastern Bosnian town. The appeal was sent after the police and local authorities removed the word “genocide” from the Straziste Memorial tombstone. The action has been long time coming and has drawn attention to the plight of returnees to eastern Bosnia.

One of the survivors writing the word genocide with lipstick after the words had been filed off Photo: Anadolu Agency
One of the survivors writing the word genocide with lipstick after the words had been filed off Photo: Anadolu Agency

The appeal stated that during the Bosnian War, Visegrad was a scene of some of the worst atrocities of the war. That at least 3000 Bosniak civilians were killed, hundreds were executed on the streets of the town in daylight or herded into houses and then set on fire. The letter also states that over 2000 Bosniaks that were imprisoned in various concentration camps around Visegrad died from torture and other physical abuse. As well as the fact that hundreds of women were raped and killed in camps set up for women.
The letter goes to say:

The murdered civilians were thrown off the old bridge in Visegrad into the river Drina. The bridge became famous after it was depicted in Ivo Andric´s Nobel-prize winning book. Today this river is considered to be the biggest mass grave in Bosnia and Herzegovina. Many survivors are still looking after the remains of their loved ones; some 600 people are still missing.”
The letter goes on to say that the survivors have the right to call the mass atrocities committed against them and their loved ones; genocide.

As I wrote above, the action came as no surprise given the situation the local Bosniak community in Visegrad is facing. That is, those that have been strong enough to return to Visegrad after the pogroms and mass killings that took place in the town spring, summer and fall of 1992. The removal was originally scheduled to take place 24th of December 2013 together with the destruction of a newly renovated house only a couple hundred meters down on Pionirska Street. The house was a scene of one of the worst atrocities of the war, 70 people, mostly women children and the elderly were barricaded in the house by Milan Lukic and Sredoje Lukic along with several Serb paramilitaries. The house was then set on fire, when those inside tried to get out Lukic cousins and their men fired rounds at them and tossed grenades into the burning house. Among the victims of the Pionirska Street fire was a seventy-five-year-old woman, six children between the ages of two and four years old, and a two-day-old infant. Two weeks later Milan and Sredoje Lukic would do the same thing, namely trap women children and elderly in a house in the Visegrad neigboorhood Bikavac and set the it on fire. There was only one survivor. The badly burned Zehra Turjacanin, she would later go on to  testify against the two men at the Hague.

During the sentencing of Milan and Sredoje Lukic at the tribunal for the former Yugoslavia in The Hague, for crimes commited in Visegrad the presiding Judge Patrick Robinson noted;

In the all too long, sad and wretched history of man’s inhumanity to man, the Pionirska Street and Bikavac fires must rank high. At the close of the twentieth century, a century marked by war and bloodshed on a colossal scale, these horrific events stand out for the viciousness of the incendiary attack, for the obvious premeditation and calculation that defined it, for the sheer callousness and brutality of herding, trapping and locking the victims in the two houses, thereby rendering them helpless in the ensuing inferno, and for the degree of pain and suffering inflicted on the victims as they were burnt alive. There is a unique cruelty in expunging all traces of the individual victims which must heighten the gravity ascribed to these crimes. (See: Milan and Sredoje Lukic verdict )

The action was stopped by the survivors who confronted the local building inspector Ljiljana Cickovic, and the workers. Cickovic had been tasked with overseeing the destruction of the house which now serves as memorial to those that died there, as well as the removal of the word genocide from Straziste Memorial. It should be noted that the future of the house is not certain either, given the actions of Visegrad Municipality yesterday, one can only assume that the house is going to meet the same fate unless something is done to protect it. As well as protecting basic rights of those that have returned to eastern Bosnia and other parts of the country.

Bosnian TV showed footage from Visegrad, and the removal of the word genocide and the subsequent reactions from the survivors. On the footage you can clearly see a large police presence near the cemetery as police units closed off access to the cemetery by blocking several roads leading up to Straziste. On the footage you can also see Ljiljana Cikovic photographing the memorial in order to have verification that the word genocide had been removed. Bakira Hasecic president of the association “Women – Victims of War” climbed over the locked gate and posted pictures of some of the worst war criminals from Visegrad, including Milan and Sredoje Lukic. According to Bakira Hasecic, once family members of the victims hat had planned to protest the removal of the word “genocide” had arrived at the cemetery they told her that their bus had been stopped by police en route to Visegrad. They police asked the family members, most of them middle aged and elderly ( as can be seen in the footage ) if they were carrying with them weapon’s and explosives.

Visegrad – In defense of the truth

spomenik
Memorial tombstone at Straziste

This article appeared 21/01/2014 on the website of the civil society coalition Prvi Mart. The background is the continued harassment of Bosniak returnees in eastern Bosnia by the authorities in the entity of Republika Srpska. During the last four months the returnees and various associations’ representing the returnees as well as victims of war and survivors have been fighting an uphill battle in the town of Visegrad, the site of some of the most horrific war crimes during the Bosnian war.By Prvi Mart

The coalition of civil society organizations Prvi Mart “First March” wishes to express our full support for the President of the Association “Visegrad 92” and “Woman – Victims of War”, Hedja Kasapovic and Bakira Hasecic, in their heroic efforts to protect the memory of the victims of war crimes in Visegrad. These efforts include an everyday struggle with the local authorities in Visegrad Municipality who have yet again announced the removal of the word “Genocide” from the Memorial tombstone at the Straziste cemetery. The removal is scheduled for 23 January (Thursday) at 8 pm.

Some three thousand people were killed in Visegrad during the war, and the crimes were confirmed by amongst others the International Tribunal for the former Yugoslavia as well as courts in Bosnia and Herzegovina ( See: Milan and Sredoje Lukic Verdict ) While Visegrad is being destroyed by the construction of Andricgrad, presenting a pseudo-historic look on the history of the region. In a attempt to wipe out any trace of the Bosniak community that once lived in Visegrad, memorial are being erected to wartime Russian volunteers while the local authorities frown upon the word “genocide” on the memorial tombstone at Straziste cemetery.

Before the war 63% of the town´s population was Bosniak. Today their figure is minimal, and they are being marginalized by the community. Out of 21 councilors in the local municipality only two are Bosniak. Suljo Fejzic and Bilal Memisevic. To this day Visegrad remains one of the towns in Bosnia and Herzegovina that serve as a symbol of suffering from the Second World War up to the Bosnian war 92-95. While the Bikavac and Pionirska Live Pyres serve as perhaps the most telling examples of the inhumanity and monstrosity that followed with the plan to exterminate non-Serbs along the Drina Valley.

We would like to take this opportunity to announce that Prvi Mart will be sending it´s activists to Visegrad on the 23d of January at 7:30 pm in front of the cemetery at Straziste. We call on all media outlets, activists from various NGO´s as well representatives of various institutions to stand together with us in defense of the truth. Those who on a daily basis struggle against the fascist tactics of the local SDS deserve our support.

For further reading I strongly recommend:

Bikavac Live Pyre 

Pioniriska Street Live Pyre

Visegrad : Municipality set to destroy Pionirska Street House

Open Letter to Ambassador Samantha Power Regarding the Demolition of the House on Pionirska Street

This is an update on this post:

Early this morning, 23/01/2014 around 7pm police units dressed in riot gear blocked all roads leading to the cemetery. According to Anadolu Agency (AA) nobody was allowed to come near the cemetery, not even the journalists that had assembled at the spot in order to report from the event. The removal of the word “genocide” was carried out by a local municipal company and representatives of the from the municipality including municipal building inspector Liljana Cikovic. The removal was initially scheduled for 8pm, however the police, workers and ms Cikovic had arrived on the scene an hour earlier and carried out the removal. by the time representatives of various Victims Associations and members of the local Islamic Community had arrived at the cemetery in order to protest the removal of the word genocide the work had already been done.

After the word genocide had been removed from the tombstone a bosniak woman took out her lipstick and wrote the word on the same spot from which it had been previously removed.

Photo: Anadolu Agency
Photo: Anadolu Agency

Svik inte de bosnier som kräver upprättelse

Prijedor

Den här artikeln publicerades av SVT Debatt 6 januari 2014 ( Länk )

Den tionde december i år, internationella dagen för mänskliga rättigheter, samlades demonstranterna. Bosniaker, kroater, serber, aktivister, anhöriga, överlevare och medborgare. De tågade med plakat genom Prijedor, en stad i nordvästra Bosnien i Republika Srpska, som är en av två entiteter i Bosnien-Hercegovina. Prijedor är för många synonymt med koncentrationslägren Omarska, Trnopolje och Keraterm. Till dessa kan vi nu lägga Bosniens största massgrav: Tomasica.

Det är också födelseplatsen för en rörelse vars önskan är att resa ett minnesmärke över de 3000 som dog när serbiska styrkor ockuperade staden våren 1992. De som stod i vägen för skapandet av en etnisk ren stat rensades ut och hela familjer försvann. De flesta var vanliga arbetare men det var också akademiker, intellektuella, domare, tjänstemän inom offentliga förvaltningen, viktiga affärsmän och konstnärer. De fördes till Omarska, Trnopolje och Keraterm, därefter har alla spår efter dem upphört. Fram tills man fann massgraven i Tomasica nu i oktober.

Anledningen till att demonstranterna samlades var delvis för att bryta igenom den mur av tystnad som finns i Prijedor-området om brotten som begicks under kriget. Men också för att visa att det finns en väg ut ur den institutionaliserade historierevisionen som råder i Republika Srpska. Ett exempel på det är att det än idag inte finns något minnesmärke tillägnat de som dödades i pogromerna i staden 1992.

I fjol ingrep polis mot demonstrationståget, utan att ge något godtagbart skäl till det. Amnesty International fördömde agerandet som de ansåg var ett sätt att tysta avvikande röster i Serbiska republiken. Polisens ingripande fick dock motsatt effekt. I år var demonstrationen ännu större. Förra året greps också ett antal av offrens anhöriga för att de hade samlats på huvudtorget med plakat med texten ”folkmord” på. För myndigheterna i Prijedor är ämnet mycket känsligt. Men det avskräckte varken de anhöriga eller aktivisterna som för andra året i rad kom för att hedra de döda.

Borgmästaren kallade det hela för en ”gay-pride parad”, ett homofobiskt utspel riktat till nationalistiska väljare. Borgmästaren tillhör Radovan Karadzics gamla parti, SDS. Samma Karadzic som tillsammans med Mladic nu står åtalad för bland annat folkmord i just Prijedor. I fjol rapporterade USA:s förintelsemusem och den amerikanska tidskriften Foreign Policy att myndigheterna i Republika Srpska, under ledning av Milorad Dodik, betalat ut stora summor till ljusskygga organisationer vars syfte är att mörka folkmordet i Srebrenica.

Låt mig vara den förste att säga att någonting stort är på väg att hända i Bosnien. Det kunde vi se i somras under protesterna från de som är trötta på uppdelningen av landet, på folkmordsförnekandet och på nationalistiska politiker som förstör landet. Omvärlden svek Bosnien en gång förr, den får inte svika oss igen.

Landets situation idag är en direkt följd av den eftergiftspolitik som världens ledande makter förde mot Slobodan Milosevic, Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Både Maldic och Karadzic sitter nu häktade i Haag, åtalade för folkmord. Milosevic hann dö där innan han kunde dömas. Då hade han 60 åtalspunkter riktade emot sig, däribland folkmord i Bosnien Kroatien och Kosovo. Trots detta ansågs han bara elva år före hans död vara en viktig samarbetspartner som gick Milosevic och Karadzic till mötes i Dayton-avtalet som delade Bosnien.

Femtio år efter andra världskriget belönade man folkmordspolitik, gav den legitimitet och delade ett landet och dess befolkning. Det är en onaturlig uppdelning som bygger på apartheid. Apartheid som sakta men säkert kväver alla framsteg och i stället belönar dem som upprätthåller den. Allt fler röster hörs i Bosnien mot det systemet, mot uppdelningen av landet och folken. Jag skriver här för att säga att omvärlden nu måste lyssna på dessa röster, i stället för att som tidigare ge legitimitet till despoter och folkmördare.

Mirza Hota, medlem i föreningen Aldrig mer, till minne av folkmordsoffer

Göteborgs Filmfestival: For Those Who Can Tell No Tales: 24 jan-3 feb 2014

1240450_166190690240232_1129898899_n

Den bosniska regissisören Jasmila Zbanic nya film: For Those Who Can Tell No Tales kommer visas I dagarna på Göteborgs Filmfestival, det finns fortfarande biljetter att boka. Festivalen kommer pågå from 24 jan till 3 feb.

Biljetter kan bokas genom att klicka på den här länken: Göteborgs Filmfestival

Besök också gärna filmens Facebooksida

Filmen utspelas i den bosniska staden Visegrad, som efter den serbiska övertagandet april 1992 blev en plats för några av krigets värsta illdåd. Sammanlagt mördades ca 3000 människor i staden, män, kvinnor, och barn under våren, sommaren och hösten 1992. Stadens kvinnliga befolkning drabbade särsklit hårt av pogromerna som tog plats i Visegrad. Hotellet Vilna Vlas, strax utanför Visegrad förvandlades till ett våldtäktsläger, där ett stor antal övergrepp mot bosniakiska kvinnor begicks.

Enligt vittnesutsagor, journalister och utredare hölls kvinnorna i hotellet i fyra månader. Under den tiden medlemmar från olika serbiska paramilitära grupper, till exempel, The White Eagles ( Vita Örnarna ) och dömde krigsförbrytare Milan Lukic grupp The Avengers (Hämnarna ) (Lukic dömdes till livstids fängelse av ICTY för brott som begåtts mot den bosniakiska befolkningen i Visegrad) Lukic grupp tillsammans med den vanliga bosnienserbiska armén och polisen som deltog i ett stort antal krigsförbrytelser i östra Bosnien, besökte ofta hotellet där de våldtog och misshandlade de fängslade kvinnorna. Av de 200 kvinnor som hölls i hotellet bara fyra överlevde.

Filmen kretsar kring den australiske turisten Kym som lockades till Bosnien Hercegovina av nobelpristagaren Ivo Andric bok ; Bron över Drina. Hon kom till Bosnien Hercegovina och Visegrad framförallt för att se den kända bron, en av Bosniens ikoner från Andric bok; “Na Drini cuprija” (Bron över Drina) hon hade förtrollats av boken och hon hade förtrollats av det Visegrad som beskrevs av Andric i hans storverk. Vercoe längtade till Bosnien Hercegovina för att i första hand kunna besöka alla de platser som beskrevs i boken. Däremot det hon fann på plats i Visegrad var någonting helt annat.

Väl framme i Visegrad så insåg Vercoe att dagens Visegrad inte är i närheten av det Visegrad som Andric beskrev. När Vercoe som är annars teaterskådespelerska insåg att bakom fasaden dolde sig hemska berättelser om mord och våldtäkt blev hon som bedövad.

För mer läsning om Visegrad :

Visegrad in Denial Over Grisly Past av Rachel Irwin, Institute For War and Peace Reporting

Unforgiven, unforgotten, unresolved: Bosnia 20 years on. Av Alec Rusell Finacial Times

Historien om Milan Lukic ( på svenska ) Amnesty Press

Visegrad Genocide Memories

BLOODY TRAIL OF BUTCHERY AT THE BRIDGE; av Ed Vulliamy . The Guardian 1996

Serbia´s treatment of convicted war criminals is an affront to the victims

Slobodan Medic in Trnovo July 1995
Slobodan Medic in Trnovo July 1995

On Tuesday 31th of December 2013 Slobodan Medic  his wife and their son were killed in a car crash near the town of Sremska Mitrovica in Serbia. Medic was once one of the  commanders of the notorious paramilitary  unit Scorpions. Working under the patronage of Serbian State Security, the unit was widely used during the fighting and the subsequent pogroms of non-Serbs in Croatia Kosovo and Bosnia and Herzegovina during the wars in the those countries. Since 1991 they had played a key role, especially in eastern Slavonia, which was Serb-held for much of the war in Croatia. Sponsored by and working for Serbian State Security the unit was stationed in Sid, 80km north-west of Belgrade, which during the Croatian war became the starting point for the Serbian attack on eastern Croatia. They were also used by Milosevic´s regime to make sure that the local Serb authority did as they were told, as reward for their efforts the regime in Belgrade looked the other way as Scorpions and other groups indulged in smuggling and looting.

However the unit is mostly known for their involvement in the murder of six Bosniak men and boys after the fall of Srebrenica and the subsequent genocide that took place there in July 1995. The murdered men: Safet Fejzic (1978), Azmir Alispahic (1978), Sidik Salkic (1959), Smajl Ibrahimovic (1960), Dino Salihovic (1979) and Juso Delic (1970)

In 2005 during the trial of Slobodan Milosevic the prosecution submitted into evidence a video tape filmed by a member of the  Scorpions, The 20-minute video showed several members of the Scorpions under the leadership of Slobodan Medic ordering six  Bosniak prisoners, dressed in civilian clothes, from the back of a lorry. The victims  were taken by lorry from Srebrenica to the village of Trnovo, 30min drive from Sarajevo then  marched into nearby forest and shot one by one. Days after the footage was shown at The Hague during the trial of Slobodan Milosevic, Medic was arrested. In 2007 he was sentenced to 20 years in prison for his participation in the murders.

At the time of the car accident, Medic was still serving a twenty year sentence for war crimes, at a correctional facility in Sremska Mitrovica. According to Serbian media, Medic was on provisional release, which he was granted for the holidays due to good behavior. Once the news was out about Medic´s death people started asking questions about what he was doing out of prison in the first place. Belgrade-based Humanitarian Law Center (HLC) once headed  by one of Serbia’s leading human rights campaigners, Natasa Kandic. The same women responsible for tracking down and delivering the tape to both the Serbian war crimes prosecutor as well as the prosecution team at The Hague, pointed out  in their statement that by giving privileges to convicted war criminals such as Medic, those responsible were in fact trivializing the crimes committed and the suffering of the victims.

Humanitarian Law Center also pointed out that; among the countries of the former Yugoslavia who are faced with the legacy of war crimes, Serbia is the only country where war criminals at an early stage of serving prison sentences, receive privileges such as the right to an annual leave outside the prison, leave out to town, etc, as well as the right to celebrate annual holidays outside correctional facilities. HLC also pointed out in their statement that the legal regulations of the Republic of Serbia which determine the treatment of those convicted for war crimes and crimes against humanity do not correspond with the severity of these crimes, so that treatment of someone convicted of war crimes is determined on the basis of the same criteria as for example someone who is convicted for construction without a building permit. According to HLC given the current praxis of giving privileges to those convicted of war crimes and other serious criminal offenses Serbian institutions were trivializing war crime trials and cruelly betraying the victims’ right to justice. HLC demanded that the  responsible authorities made the rules for granting convicted war criminals privileges more strict.

Serbian author Bojan Toncic was more direct in his criticism of the current treatment of convicted war criminals in Serbia. In a column for the Serbian portal E-Novine right after the accident that killed Medic  his son and wife, Toncic stated the following:

After the accident in which the main villain lost his life “while on leave” one has to ask the question; How good does a monster´s behavior have to be, in order to as someone sentenced to the harshest penalty in the land ( The sentence of twenty years was at the time of the crime a substitute for death by firing squad ) in order for him to receive free weekends and go to New Year’s celebration and one has to wonder what kind of treatment do prisoners that have been convicted of lesser crimes receive? Judging from the circumstances, what we are dealing here is a kind of unauthorized, but above all insensitive despising of “justice” after the fact (fact being a twenty year sentence) by the warden of the correctional facility. A kind of optional sentence in anticipation of the conditions for early release. In other words, this is a scandal that requires the reaction of the Directorate for Execution of Criminal Sanctions and the Minister of Justice.

However there is no point in acting too astonished by the treatment of Slobodan Medic. A man that personifies (He´s not alone) Serbian aggression against Croatia and Bosnia and Herzegovina. The treatment of a commander of a formation stained by war crimes in Kosovo is not that surprising at all given the fact that we live in a country that for years, regardless of who is in charge has pampered to and tried to improve the image of war criminals, all in the name of “the people” and an innocence in which nobody really believes in. That is the kind of punishment that is preferred for Serbs- those indicted by ICTY and those already convicted if one is to believe the current president Tomislav Nikolic and prime minister Ivica Dacic.

Scorpions were formed under the auspices of the Serbia´s Ministry of the Interior (MUP)  one of those who participated in the creation of the unit was Radovan Stojicic Badza, a police general who rose to prominence during Milosevic´s regime together with Franko Simatovic and Jovica Stanisic. The first commander of the unit was Milan Milovanovic Mrgud, at that time one of the highest ranking officers of the Serbian MUP.

Toncic also pointed to fact that during the trial of Petar Petrasevic, one of the other killers from Trnovo,  Petrasevic had expressed remorse for the murders and admitted his own guilt. “I killed six Muslims, before god I am most certainly guilty. I was following orders” to the mothers of dead who were following the trial, Petrasevic said; “Mothers I will tell you this historic sentence, we killed them because they were Muslims and for that it´s probably better if I was left lying on that same grass as them”

Just before the murders, one of the killers hit one of the Bosniaks in the head, cursing at him and insulting him, “What are you shaking for you motherfucker” as well as; “look at this one, he shit his pants” After that Scorpions executed three of the prisoners, while the cameraman looked for the spare battery. The last two were killed after they were forced to carry the corpses of those that had been executed before them. In the footage you can hear, one of the killers ask “if anyone wants to shoot” and to be careful and not shoot at the wall. As well as, “wait, wait I want to get this on film” “Wait I have three bullets left”, “This one is still breathing, for fuck´s sake” One the tape, you can also hear Aleksandar Medic, brother of Slobodan Medic talk to one of the prisoners, asking the prisoner, an underage boy if he had ever had sex, and then saying; “and you never will.”