Kym Vercoe: During the filming in Višegrad we did not dare say Jasmila´s name

Sarajevo-based Bosnian news site Klix.ba published an interview yesterday with the makers of a new Bosnian film that deals with the sensitive topic of war crimes and sexual violence against women in war and the denial and suppression of these crimes in some parts of the country. The film; FOR THOSE WHO CAN TELL NO TALES takes place in the town of Višegrad in south-eastern Bosnia.Since the Dayton Accords split the country in to two enteties in 1995 Višegrad has been a part of Republika Srpska. During the war in Bosnia the town was the site for some of the worst atrocities of the war. 1.785 people were killed in the town in 1992; some 200 women were raped in the hotel Vilna Vlas which features in the film.  On 4 December 2012 Milan Lukić  was sentenced to life imprisonment by the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia (ICTY)   for the crimes of;  persecutions on political, racial and religious grounds, murder, inhumane acts, cruel treatment and extermination. His cousin Sredoje Lukić was sentenced to 27 years for the crimes of; inhumane acts, cruel treatment; aiding and abetting persecutions, murder, inhumane acts and cruel treatment.

By Klix.ba  2012 -09-26

Bosnian director Jasmila Žbanić new film FOR THOSE WHO CAN TELL NO TALES had its European premiere last night at the 61 annual film festival in San Sebastian, Spain. Today the film was shown to reporters with a press conference on which the three screenwriters Kym Vercoe, Zoran Solomun and the director Jasmila Žbanić spoke about the making of this film, which is based on actual events.

According to Žbanić she wanted to make a film that took place in Bosnia and Herzegovina twenty years after the conflict. I wanted to do something that showed the situation and the feelings in the society twenty years on. – When I saw Kym´s play on the subject I told myself; this is what I want to say, so I approached her about turning her play into a film. According to Žbanić all the parts in the film some based on actual vents, were played by professional actors such as Kym Vercoe.

The film has a very documentary feel to it; we are talking about real people and real events that took place in Višegrad.  1.785 people were killed in the town in 1992; some 200 women were raped in the hotel Vilna Vlas. The hotel (Vilna Vlas) which features in the film is a real place, it exists. However we wanted to show what people might do today when they discover that something like that took place.

When asked about the “culture of silence” in post-war Višegrad that film deals with Žbanić said that the film crew had a chance to experience that problem at first hand while filming in Višegrad. According to Žbanić; “the film crew did not tell the people in the town what they were filming. – We knew it would be difficult to shoot this in Visegrad. – We were advised by some not to do that. One of our screenwriters, Zoran had to pretend to be a Serbian director shooting a completely different film.”

The star of the film, Australian actress Kym Vercoe said that at no point did the crew consider filming anywere else but Višegrad.

“It´s a small town so we had to reveal some parts of the plot. Specifically, that it was about an Australian turist and her desire to travel to Visegrad and Bosnia and Herzegovina after she had read the novel by Ivo Andric. I am completely convinced that there exists a “culture of silence” in Višegrad.” According to Vercoe the crew was very nervous while filming in Višegrad.

“I have the sense that when it comes to Višegrad , not only is everything that happened “hushed down” but certainly all but forgotten. The silence, the suppression and denial of events that took place there during the war is so profound. Still it was very interesting that during the filming in Višegrad we did not dare say Jasmila´s name out loud. We were told it would be best not to do so. Jasmila is a Muslim name and she is a familiar figure in Bosnia and Herzegovina.”

Zoran Solomun one of the screenwriters said that; “it´s only thanks to the fact that he does not have a Muslim name that he was allowed talk to the people and try to find out some things about what happened there.” According to Solomun, some of the residents said to him frankly; “You know what Lukic (Milan Lukic) did” “To me personally it was important to see that some of the people in the town were aware of what had taken place right before their eyes” Solomun added.

During the press conference the filmmakers added that they would try to show the film across Bosnia and Hezegovina.

According to Žbanić; “for some the story about Višegrad  is not a welcome one; however we will try to show it anyway. We want to screen the film in Banja Luka but we have yet to hear from the local film distributors there considering that the viewing of my last film was not permitted there.  – Even if we can´t show the film in cinemas, we´ll try to screen it on alternative locations since we want young people to come and see the film and talk about it. For the people of Bosnia and Herzegovina it´s important that others see and feel their pain and to see that which they are not permitted to discuss.”

FOR THOSE THAT CAN TELL NO TALES is included in the Competition Programme  at the festival in San Sebastian and will compete for the Golden Shell and five other awards

Kym Vercoe, Visegradbo från Australien

forthosewhocantellnotales_01

Den bosniske nobelpristagaren Ivo Andric bok ; Bron över Drina ledde australiensiskan Kym Vercoe till den bosniska staden Visegrad. Hon kom till Bosnien Hercegovina och Visegrad framförallt för att se den kända bron, en av Bosniens ikoner från Andric bok; “Na Drini ćuprija” (Bron över Drina) hon hade förtrollats av boken och hon hade förtrollats av det Visegrad som beskrevs av Andric i hans storverk. Vercoe längtade till Bosnien Hercegovina för att i första hand kunna besöka alla de platser som beskrevs i boken. Däremot det hon fann på plats i Visegrad var någonting helt annat.

Väl framme i Visegrad så insåg Vercoe att dagens Visegrad inte är i närheten av det Visegrad som Andric beskrev. När Vercoe som är annars teaterskådespelerska insåg att bakom fasaden dolde sig hemska berättelser om mord och våldtäkt blev hon som bedövad.

Det som var mest chockerande för mig personligen var det faktum att jag kunde åka till Visegrad som turist och ändå hade ingen som helst möjlighet att se några som helst tecken på vad som hade hänt i staden under kriget säger Vercoe till bosniska dagstidningen Oslobodjenje. Öppen och sympatisk, Vercoe som charmade alla nyligen under Sarajevo Filmfestivalen säger att det faktum att de som idag bor i Visegrad saknar intresse för de brott mot mänskligheten som skedde i staden var också en av sakerna som drev på henne att ta utforska ämnet än mer.

Jag undrade ihärdigt ifall det fanns någonting jag kunde göra för att hedra offren, framförallt kvinnorna. Jag har jobbat inom teaterbranschen i över ett decennium nu, så jag tänkte att det kunde vara ett sätt för mig att kanalisera det jag kände.

När Veroce återvände till Australien bestämde hon sig för att förvandla det hon kände till ett föreställning under namnet ”Sju Kilometer nordöst” (Sedam kilometara sjeveroistočno) kort efter att den hade haft premiär i hemlandet så visades den i Sarajevo också 2011. Det var just det föreställningen som ledde den bosniska regissören Jasmila Zbanic till att spela in filmen ”For those who can tell no tales” som efter att den hade haft världspremiär på filmfestivalen i Toronto kommer ha sin europapremiär i San Sebastian 26 spetember. Veroce som har huvudrollen i filmen var också med och skrev manuset.

Att filma med Jasmila var verkligen en helt otrolig erfarenhet. Det var en väldigt intressant process, att kunna omvandla min berättelse till film och spela in den med ett så hängiven team. Jasmila ansträngde sig verkligen för att göra en så bra film som möjligt. Det gjorde också att inspelingen var också väldigt utmanande dock ändå trevligt avslutar Vercoe…

Filmen hade stora framgångar på festivalen i Toronto både med publiken och kritikerkåren. När det gäller just publiken så är det enligt Veroce väldigt positivt att det var knäpptyst i salongen under visningen. Man fick nästan intrycket att publiken inte ens andades, det var en fantastisk känsla. Efter visnigen hade vi chansen att prata med publiken och jag tror att det var ett väldigt viktig inslag. Folk stoppade oss på gatan och hade frågor om filmen, flera dagar efter visningen. Jag hade också möjligheten att träffa flera anhöriga till offren från Visegrad säger Vercoe. Det var en otrolig upplevelse.

Inom kort väntar två premiärer, den europeiska premiären vid filmfestivalen i San Sebastian och sen i början på oktober väntar den bosniska premiären. Vercoe hoppas att även publiken i Spanien kommer gilla men framförallt förstå filmen och att diskussionen kommer fortsättas, en diskussion som handlar om viktiga historiska händelser. Vercoe tillägger dock att för henne är ändå den bosniska premiären viktigast. Det kommer bli jätteintressant att se vad publiken tycker om filmen och hur de kommer reagera. Jag känner ett band till Bosnien, med landets historia och dess framtid – det är inte någonting som jag hade väntat skulle ske när jag kom hit som turist säger Vercoe och tillägger; Jag väntar otåligt efter chansen att delta i diskussion med den lokala publiken om filmen.

Det händer sällan att en turistresa förändrar ens liv i grunden, än mindre att den leder till en film om den förändringen. Vercoe kände av Visegradbornas lidande på sitt eget skinn och har lovat sig själv att hon kommer kämpa för att sanningen kommer fram, men; – Även om jag har varit med om mycket sen jag besökte Visegrad så är jag inte säker att när det gäller det temat som filmen behandlar att mycket har hänt. Idéer som föder dolda och omtvistade historiska sanningar leder till ett dilemma för offren runt om i världen.

Jag är förvånad och tacksam att Visegrads historia berörde mig så djupt. Jag tror att jag fortfarande inte har lyckats bearbeta allt, men jag känner bara att jag blev en del av en mycket större berättelse.

Denna intervju med den australiensiska skådespelerskan Kym Vercoe publicerades idag 2013 09-25 i den Sarajevo-baserade bosniska dagstidningen Oslobođenje. Länken till intervjun på bosniska kan hittas här…

Trailer till filmen: For those who can tell no tales

Under Bosnienkriget så utsattes Višegrad för omfattande utrensingar av staden bosnienmuslimska (bosniakiska) befolkning i de så kallade Višegradmassakrerna sammanlagt mördades över 3000 människor mellan april och september 1992.

För vidare läsning om Visegradmassakerna:

Visegrad in Denial Over Grisly Past ;  by Rachel Irwin Institute for War & Peace Reporting

Unforgiven, unforgotten, unresolved: Bosnia 20 years on by Alec Russell Finacial Times

Historien om Milan Lukic Amnesty Press (På svenska)

The Reluctent Gandarme :  part 1 and part 2  by Chuck Sudetic The Atlantic

Visegrad Genocide Memories Genocide against Bosniaks in Visegrad 1992-95

BLOODY TRAIL OF BUTCHERY AT THE BRIDGE; Bosnia the secret war: Ed Vulliamy ; The Guardian

Historikernas syn på tidigare hemligstämplat material

Geneve 1993, Milošević  Karadzić  och Tuđman med sina medarbetare med en karta över Bosnien
Geneve 1993, Milošević Karadzić och Tuđman med sina medarbetare med en karta över Bosnien
“USA förutspådde att Belgrad och Serbien inte skulle agera för att försvara Bosnienserbernas viktigaste stad, Banja Luka ifall den kom under hot av den Bosniska armén” “USA blev förvånad över den officiella reaktionen från Belgrad gällande den kroatiska Operationen Storm” “Milošević blev överspelad medan Tuđman agerade skamlöst” “Tuđman var redo att dela upp Bosnien Hercegovina” “Bosnien Hercegovina är dömd till ett våldsam upplösning”

Det är bara några av de många rubriker som kom efter nyheten att amerikanska CIA skulle lyfta hemligtstämplen från en del av sina rapporter gällande krigen i den forna Jugoslavien under nittiotalet. Vad kan man då vänta sig av de dokument som Bill Clinton och hans institut kommer göra tillgängligt för allmänheten den 1 oktober 2013?

Zagreb-baserade historikern Nikica Barić , från det Kroatiska historieinstitutet säger att;

”Dokumenten kommer skapa en klarare bild, det kommer komplettera det vi redan vet, dock så kommer det inte medföra någonting sensationellt eller avgörande. Som ni vet så har man under alla de processer som har tagit plats vid Haagtribunalen kunnat skapa ett enormt databas med information om kriget i det forna Jugoslavien. Redan idag har man tillgång till en hel del av de vitnessmål som har kommit under de olika processerna, från den serbiska, kroatiska och bosniakiska sidan samt även om konflikten i Kosovo. CIA-uppgifterna kommer naturligtvis ge ett mer komplett bild men jag tror inte att de kommer spela ett avgörande roll och att de kommer visa någonting som vi inte redan känner till”

Serbiske historikern Bojan Dimitrijević från ”Institut za noviju istoriju Srbije” säger att när det gäller historiker så har han svårt att se att uppgifterna som kommer släppas kommer vara av avgörande betydelse.

“Det kommer ha mer av ett korrigerande inverkan på allt det som vi redan känner till och kommer framförallt ge bättre inblick i USA:s roll i den Jugoslaviska krisen. Det kommer fungera som ett slags stöd när det gäller det vi redan känner till genom Haagtribunalens arbete och kommer ha inverkan på den del av de saker som vi hittills inte kunnat bekräfta pga. att vi har inte haft dokument som bekräftar det. Det rör sig om saker som har att göra med den så kallade ”hemliga eller tysta diplomatin” eller de militära och politiska steg som vi ännu inte har dokumentation på. Faktum är att Milošević föredrog ett viss sätt när det gällde beslutsfattandet som hade mer att göra med personlig kontakt med sina motparter vilket gör att det lämnar inte några spår och för historiker är då okänd territorium.”

Sarajevo-baserade hitorikern Zijad Šehić tror inte heller på några nya eller chockerande avslöjanden från de dokument som kommer släppas 1 oktober 2013.

“Jag tror inte att dessa dokument kommer avslöja någonting sensationellt. I huvudsak så är det mesta redan känt, alla de som deltog i dessa händelser har lämnat bakom sig någon form av memoarer, där man har kunnat få en inblick i den tysta diplomatin. Det har skrivits ett mängd magister och doktorsavhandlingar på just det temat, dvs den tysta diplomatin från 90-talet. Šehić nämner ett par författare bla Samantha Power som 2003 fick ett Pulitzerpris för sina insatser där hon använde sig just av dokumentation som kom från amerikansk håll. CIA har också själva släppt en hel del information och det är känt för de insatta. För ett antal år sen så kom också Josip Glaurdic banbrytande verk The Hour of Europe: Western Powers and the Breakup of Yugoslavia där man har använt sig till stor det av dokumentation från CIA där hemligtstämplen har lyfts.”

Medier på Balkan har redan nu börjat publicera delar av det hemlighetsstämplade materialet vid sidan av de bombastiska rubrikerna. T.ex. det att Slobodan Milosevic inte reagerade starkare på den kroatiska ”Opertionen Storm” Det skulle dock kunna innebära att de teorierna om att överenskommelse mellan Tuđman och Milosevic om Krajina skulle visa sig inte stämma.

“Jag anser att ett avtal mellan Tuđman och Milosevic gällande Krajina i den meningen att; Tuđman ringde upp Milosevic och sa; ”Operation Storm börjar imorgon, se till att du inte vidtar några åtgärder” fanns så klart inte. Det handlar om att det fanns då ett dödläge och att man såg redan då att kriget i forna Jugoslavien led mot sitt slut och att man var tvungen att väga allt på ett guldvåg. För Milosevic under de omständigheterna som landet befann sig, med sanktioner som var inne på sitt tredje år med ett önskan att avsluta kriget i Bosnien och medveten om att den serbiska ledningen i Knin var i allra högsta grad envis och svår att ha att göra med, att de ser till att flytta åt sidan eller isolera människor som var rimliga i sitt tänkande och kunde tänka sig ett avtal med Kroatien. Milosevic var då inte längre intresserad av att kasta in Serbien eller det som var kvar av Jugoslavien i ett krig för att skydda Krajinaserberna då man såg att det inte var lönt. Det handlade om att man helt enkelt vägde för och nackdelarna” Säger Nikica Barić.

“Å andra sidan, det faktum att amerikanerna var bekymrade över de europiska ländernas snabba erkännande av de nya staterna på Balkan bara bekräftar det man sedan tidigare vet, dvs att USA blandade sig in i Balkankrisen först då krisen eskalerade och ett krig närmade sig. Enligt det man hittills vet så är det uppenbart att CIA förutsåg till skillnad från amerikanska politiker att Serbiens och Kroatiens enorma aptit skulle leda till ett blodigt krig i Bosnien Hercegovina, “ detta enligt Bojan Dimitrijević.

Tydligen så ville USA enligt de nya uppgifterna att mer moderata krafter i Bosnien Hercegovina skulle ta över och gradvis se till att dela landet upp till den serbisk och en kroatisk del.

“Efter eskaleringen av krisen i Bosnien, USA:s inbladning växte i regionen växte och allting kulminerade med militära operationer under hösten 95, eller rättare sagt 99 i Kosovo. Medan dessa beräkningar som CIA gjorde 91-92 visar att den politiska ledningen i USA var inte involverad i händelserna på Balkan eller rättare sagt forna Jugoslavien.” -Bojan Dimitrijević

En av varningarna som CIA kom med under perioden 90-91 var att utsikterna för Bosnien som stat var inte de bästa, även om Serbien och Kroatien skulle kunna komma överens. Rapporterna visar att både Slobodan Milosevic och Franjo Tuđman var redo att annexera delar av Bosnien Hercegovina. Enligt rapporterna från CIA så sa Franjo Tuđman till tyska politiker att Bosnien Hercegovina var på tok för stor rent landmässigt och att han var redo att dela upp landet. Enligt Zijad Šehić så är allt detta redan känt, t.ex. redan den 18 november 1990 ansåg CIA att inom loppet av 18 månader så skulle vara krig i det som var då Jugoslavien. Hade man då vidtagit åtgärder för att stoppa ett eventuellt krig och hade det funnits intresse från amerikanskt håll för det så hade händelseförloppet sett helt annorlunda ut. Enligt uppgifter från CIA efter Operation Storm så kom den ”segerrusige” Tuđman med ett ”skamlöst” förslag till de amerikanska diplomater; hans vision för Bosnien Hercegovina var nämligen att landet skulle delas mellan Serbien och Kroatien.

1 oktober 2013 kommer The Clinton Institute publicera fullständiga volymer av det data som samlades in av CIA och de beräkningar som CIA gjorde under den tid då Bill Clinton var USA:s president. Samtidigt så kommer det hållas en debatt där deltagarna förutom Bill Clinton kommer vara bla före detta utrikesministern Madelene Albright före detta NATO-chefen i Europa Wesley Clark samt en rad CIA analytiker.

Intervjuerna utfördes och sammanställdes av Branka Mihajlović för Radio Free Europe. (Radio Slobodna Evropa) Den artikeln publicerades ursprungligen på serbiska, måndag 23.09.2013 och kan hittas på den här länken…

Bosnienbloggen 24 september 2013

Netherlands’ highest court finds Dutch state liable in 1995 Srebrenica massacre

Diane Marie Amann

sctIn 2 judgments issued today, the Supreme Court of the Netherlands ruled that the Dutch state, whose troops withdrew from the U.N.-designated “safe area” of Srebrenica amid a Bosnian Serb attack, is liable for the deaths of 3 men whom the retreating troops left behind. The 3 victims were among thousands of Muslim boys and men massacred at Srebrenica in mid-July 1995. (Prior posts on Srebrenica here and here.)

As stated in the court’s English-language summary of the judgments:

‘The men had sought refuge in the compound of the Dutch battalion (Dutchbat). Dutchbat decided not to evacuate them along with the battalion and instead sent them away from the compound on 13 July 1995. Outside the compound they were murdered by the Bosnian-Serb army or related paramilitary groups.’

The questions before the high court were whether the Dutch battalion’s actions could be attributed to the Dutch state, and…

View original post 135 more words