Belägringen av Sarajevo

sarajevo-burning

Belägringen av Sarajevo var den längsta belägringen av en huvudstad i modern tid. Den varade tre gånger längre än belägringen av Stalingrad och ett år mer än belägringen av Leningrad. De första offren föll den femte april 1992, Suada Dilberovic och Olga Sucic, mördades av serbiska krypskyttar medan de korsade bron Vrbanja i Sarajevos gamla stan.
För de som tittade I det 44 månader långa helvetet var det svårt att förstå hur det här kunde fortgå i modern tid i hjärtat av Europa, ett belägring som kunde jämföras med Stalingrad eller Leningrad eller som den kände bosniske teaterregisören Haris Pasovic sa vid samma tid ifjol;

”Belägringen av Sarajevo kändes overkligt, en belägring som liknade mest någonting från medeltiden, men det var inte det utan det pågick i slutet av 1900-talet.Stadens medborgare var instängda medan serbiska styrkor avfyrade garanter och raketer mot staden, mot skolor mot bibliotek medan krypskyttar sköt mot folk som hade samlats för att hämta vatten eller bröd, eller barn som lekte eller människor som deltog i begravningståg.”

Med början den 5 april 1992 fram till 29 februari 1996 så dog 11541 människor i Sarajevo, av dessa var 1601 barn, uppemot 50,000 människor skadades. FN har beräknat att det föll i genomsnitt 329 olika projektil mot staden om dan, medan den värsta dagen var den 22 juli 1993 då serbiska styrkor avfyrade 3777 olika projektiler mot staden.

En far tröstar sin dotter på Kosevo sjukhuset, innan operation efter att hon hade skjutits av en serbisk krypskytt.
En far tröstar sin dotter på Kosevo sjukhuset, innan operation efter att hon hade skjutits av en serbisk krypskytt.

I rättegången mot Stanislav Galic, befälhavaren för den bosnienserbiska Romanijakåren som hade ansvaret för belägringen konstaterade ICTY åklagaren Mark Ierace att; “belägringen av Sarajevo var ett av de mest kända eller ökända inslagen i kriget i det forna Jugoslavien, man måste gå tillbaka till andra världskriget för att hitta ett passande jämförelse med det som hände i staden 1992-1996. Inte sedan andra världskriget hade ett armé utfört en obeveklig terror kampanj mot invånarna av en europeisk stad, kampanjen lyckades reducera staden och invånarna till ett tillstånd som kan bara jämföras med medeltiden där man ständigt fruktade för sina liv. Stanislav Galic hade befäl över Romanija kåren från 10 september 1992 till 10 augusti 1994. Under den tiden det fanns det inga säkra ställen för Sarajevos invånare. Sarajevoborna var varken trygga i sina hem, i skolan, eller i sjukhus”

I början av april förra året sa UNHCR:s talesperson Melissa Fleming; ”att belägringen av Sarajevo som började för 20 år sedan och som varade i nästan fyra år var en av de mest omskakande och symboliska inslag under de olika krig som tog plats efter Jugoslaviens sammanbrott. Under kriget i Bosnien dödades över 100, 000 människor och drygt 2.7 miljoner tvingades fly landet eller föll offer för den ”etniska rensningen” Det är det största antalet flyktingar i Europa sedan andra världskriget.

Själva belägringen medförde enormt lidande för stadens medborgare. Drygt 400,00 tusen människor i staden utsattes för ständiga krypskttattacker, granatbeskjutningar, man hade inte tillgång till mat medicin vatten eller el. Tusentals civila mördades och skadades. Under själva kriget utsattes civilbefolkningen i Bosnien för i stort sett varje tänkbart brott mot mänskligheten, alltifrån etnisk rensning till våldtäkter massavrättningar och svält”

27 maj 1994, nära två år innan belägringen tog slut, kom den första FN-rapporten om belägringen och den inverkan som det hade på staden, dess invånare och dess infrastruktur. Under ledningen av Cherif Bassiouni, så levererade en rad experter sina slutsatser om det skick Sarajevo befann sig efter två år under belägringen…

Enligt rapporten så var de strukturella skadorna och skador på egendom i Sarajevo som en följd av belägringen innefattar bland annat, sjukhus och andra medicinska byggnader samt ambulanser och medicinsk personal, läkare, sjuksköterskor, ambulansförare med mer. Civilbefolkningen har också utsatts för attacker, som kan inte på något sätt rättfärdigas av det rådande krigstillståndet. Den bosniska regieringen har beräknat att granatbeskjutningen av Sarajevo har hittills gjort att över 10,000 lägenheter i staden har förstörts och ytterligare 100,000 har skadats. Av de övriga byggnaderna i staden så har 23 procent utsatts för allvarligt förstörelse, 64 procent har delvis försörts och ca 10 procent har tillfogats lättare skada

Kosevo sjukhuset 16 juni 1995, efter att ett granat träffade sjukhuset. Två patienter dog och sex skadades
Kosevo sjukhuset 16 juni 1995, efter att ett granat träffade sjukhuset. Två patienter dog och sex skadades

Bassiouni citerar också Europarådets rapport som kom samma år och som slog fast att; “det är uppenbart att Sarajevo som stad har drabbats hårt av belägringen Om man bortser den mest uppenbara och smärtsamma, d.v.s. det stora antalet döda och skadade, samt den prövningen som stadens befolkning utsätts för på daglig basis på grund av belägringen, så har hela samhällstyget tillfogats stor skada. (avloppsystem, eltillförsel, telekommunikation med mera) de flesta byggnader i staden har skadats, vissa byggnader har förstörts helt, såsom Nationalbiblioteket som utsattes för ett brandbombattack i augusti 1992 och förstördes helt.Man beräknar också att 35 000 bostäder/boningar förstördes året 1993-1994”

Bassiouni fortsätter med att skiva att; “det uppenbart att vissa mål i staden besköts oftare än andra, dessa mål var; Sarajevos olika radio och tv stationer, byggnaden där tidningen Oslobodjenje hade sin redaktion. Stadens transportsystem, Holiday Inn hotellet, där ett stort antal utländska journalister befann sig, presidentbyggnaden och parlamentbyggnaden. Andra objekt är huvudbageriet, det olympiska komplexet, post och telefonbyggnaden, stadens industriella områden, den judiska kyrkogården, Lav kyrkogården, Butmir flygplatsen, Dobrinja bostadskomplexet, samt de centrala delarna av staden”

Andra objekt som utsattes för systematisk beskjutning var Sarajevos olika sjukhus, där Kosevo sjukhuset var den hårdast drabbat och har från då att belägringen började till då rapporten skrevs blivitutsatt för granatbeskjutning minst 264 gånger, samt krypskyttsled som har dödat både patienter och sjukhuspersonal. Enligt rapporten så var det tydligt att det stora antalet direktträffar mot Kosevo tyder på att de serbiska styrkorna medvetet besköt sjukhuset med avsikt att tillfoga så stor skada som möjligt. Den elbrist som rådde i staden på grund av belägringen gjorde att Kosevo sjukhuset samt andra medicinska objekt I Sarajevo fick ofta klara sig utan ljus, röntgen, eller ordentlig bedövning.

Enligt rapporten så var blockaden av humanitär hjälp av ett annat redskap som de serbiska styrkorna kunde använda sig av under belägringen. FN.s luftbro till Sarajevo såg till att trots belägringen så fick staden och dess invånare förnödenheter tidvis, i alla fall. Detta var ett krigsbrott då blockaden påverkade direkt människors liv i den belägrade staden, eftersom det var det enda sättet att få in förnödenheter in i staden. 430.000 människor var beroende av den humanitära hjälpen. Det var uppenbart att blockden hade ett demoraliserande effekt på befolkningen såväl som fysisk effekt då brist på mat ledde till undernäring i staden som enligt UNHCR kunde jämföras med den typ av undernäring som var väldigt vanligt i underutvecklade länder.