Konsten att förneka krigsförbrytelser

Det är svårt att skriva om någon som Noam Chomsky, jag tvekade länge av den enkla anledningen att jag har många vänner som ser honom som en förkämpe för mänskliga rättigheter, ja han har ägnat väldigt mycket åt att prata om mänskliga rättigheter, men bara om vissas mänskliga rättigheter. Han var en de första, tillsammans med Edward Herman, att försöka förminska de brott som begicks av de röda khmererna i Kambodja tills man konfronterade honom med sanningen och då gjorde han sitt allra bästa för att förneka förnekelsen, så att säga. Samma sak med Bosnien mellanöstern, Asien eller Kosovo. Han är känd som den främste ”anti-imperialisten” i världen, och det är främst därför som hans uttalanden om olika konflikter i världen får den uppmärksamhet som de får.  Egentligen så kan han väldigt lite eller ingenting om de konflikter han uttalar sig om. Däremot så tas det han säger in av hans beundrare som ser honom som ett röst mot “västerländsk imperialism” eller rättare sagt en röst för anti-amerikanism. Han vet att han behöver inte överanstränga sig. Det räcker att han kritiserar väst för diverse övertramp och övergrepp runt om i världen och hans beundrarskaror av “anti-imperialister” och vänsteraktivister kommer lyssna uppmärksamat medan han pratar om den tredije världen och orättvisor från sitt högborg i MIT.

Där han har stött på mest motstånd är hans hållning när det gäller krigen i det forna Jugoslavien. Hans uttalanden och stöd för historierevisionister har skadat hans rykte, och än viktigare, så har det förolämpat offren och de anhöriga. Chomsky har ingen sakkunskap och inget intressant att säga om det forna Jugoslavien han har aldrig varit på några av de platser som han har uttalat sig om. Som t.ex. koncentrationslägret Trnopolje.

In en intervju med tidningen Living Marxism i februari 1997 hävdade Chomsky att bilderna som hade kablats ut ur var falska.

Det Chomsky sa då till journalisten Thomas Deichmann var ;

”Det serbiska koncentrationslägret i Trnopolje “var en flyktingläger, menar jag, folk kunde lämna om de ville.” Ingående dokumenterade rapporter om det serbiska lägret är “förmodligen falska.” Serbiska övergrepp – etnisk rensning, tortyr läger, massavrättningar: “en hel del av vad har påförts som skuld har ingen grund i själva verket, och mycket av det är ren lögn.”

I sitt artikel, “America and the Bosnia Genocide,” The New York Review of Books, 12/4/97 skriver journalisten Mark Danner om dessa lägren; Världen lärde sig om Trnopolje sommaren 1992, när Ed Vulliamy från the Guardian, Penny Marshall från ITN och Ian Williams från Channel 4 övertalade serbiska styrkor för att ta dem på en rundtur i ockuperade Bosnien. Deras ledsagare stannade vid lägret Trnopolje i nordvästra Bosnien.  ITN:s kameraman väntade tills soldaterna inte tittade, riktade sin kamera och tog en av de mest kända bilderna från 1990-talet: svältande bosniska fångar  som blankt stirrar på världen utanför bakom taggtråd. Serbiska nationalister hade satt upp dessa läger med avsikten  att köra “Bosniaker” (bosniska muslimer) och kroater ut från nordvästra Bosnien. Fångar i dessa koncentrationsläger kom i huvudsak från två städer, Kozarac och Prjedor men också de omgivande byarna. Den serbiska milisen inrättade ett nätverk av läger under krigen i Jugoslavien.

När det gäller Trnopolje förklarade FN-rapporten  att; “mord inte var ovanliga…  Inte heller var tortyr ovanligt. Våldtäkter var enligt uppgift den vanligaste av de allvarliga brotten.  Men som vanligt när det handlar om stora brott, så brukar det alltid dyka upp de som förnekar dessa brott. Överväldigande bevis från journalister, de överlevande och deras vittnes–mål samt de påföljande rättegångarna i Haag gav en tydlig bild av det som pågick i dessa läger och i Bosnien under kriget.

Bland de som hade tagits till dessa ställen var också Prijedors elit, domare, poliser, akademiker och intellektuella, tjänstemän som arbetat inom den offentliga förvaltningen, viktiga affärsmän, och konstnärer. Den 30 april 1992 tog lokala serbiska styrkor i vad som var en välplanerad kupp över kontroll av Prijedor. Enligt FN-utredare, hade serberna förberett sig för maktövertagandet i minst sex månader, de hade i all hemlighet fått vapen av den jugoslaviska armén och hade utvecklat egna så kallade parallella strukturer, inklusive en egen ”skuggpolis” och underrättelsetjänst. Icke-serber började förlora sina jobb, icke-serbsiska polismän och offentliga tjänstemän var bland de första som fick gå från sina jobb. Det stannade dock inte där, den serbiska utrensningen gjorde att många vanliga arbetare fick lämna sina jobb. Den serbiska ”skuggförvaltningen” som hade länge förberett denna utrensning tog helt enkelt över tomma kontor. De nya serbiska poliser, som ofta åtföljdes av paramilitära grupper, började åka runt Prjedor och banka på dörrar av alla icke-serber som hade licenser till skjutvapen och krävde att dessa vapen lämnades in.

Den 30 maj 1992, samlades en grupp på förmodligen mindre än 150 beväpnade icke-serber och försökte återta kontrollen över staden… De besegrades, alla icke-serber var nu tvungna att lämna sina hem på order av den serbiska militären och polisen som nu ägnade sig åt upprensningsoperationer i stan. Den icke-serbiska delen av befolkningen hade fått instruktioner över radion att de var tvungna att hänga en synlig vit trasa på sina hem som ett tecken på att man hade gett upp. Världen fick kännedom ocm dessa lägren i augusti 1992, ansikten som stirrade i tv-kamerorna bakom taggtråden måste ha sett bekanta ut, deras ansikten var insjunkna, deras blick tom deras huvud rakade deras kroppar utmärglade och ihopsjunkna. I Omarska och Trnopolje precis som i Auschwitz hade befälhavarna skapat dessa levande döda genom  tre enkla metoder; man hade vägrat allt utom den absolut nödvändiga näringen , genom vilken fångarnas organ och kroppar tynade bort;  man utsatte de för oupphörliga fysiska grymheter; man utsatte de för alla möjliga typer av förödmjukelser ständigt misshandel och förfall vilket skulle leda att fångarna tappade all vilja att leva. ”vi tänker inte slösa våra kulor på dem” sa en fångvakt i Omarska till en FN-repesentant 1992. ”De har ingen tak, det finns sol och regn kalla nätter och vi misshandlar de två gånger om dan, vi ger de knappast nån mat och vatten. De kommer svälta som djur.”

Den femte augusti 1992 blev Ed Vulliamy  en av tre journalister att besöka Omarska, han beskriver sin upplevelse som ”surrealistisk” han och hans kollegor rapporterade nu från en fungerande koncentrationsläger. Samtidigt som serbiska vakter bevakade hela komplexet. I pentryt stod han och tittade medan en grupp på ca trettio utmärglade män sprang ut på gården. Efter ett tag så marscherades de in i pentryt där de fick vattnig bönsoppa som de glufsade i sig. Vulliamy närmade sig en av männen och försökte prata med honom men, mannen stoppade honom ”jag vill inte ljuga men jag kan inte säga sanningen”säger mannen till Vulliamy.

Vulliamy och de andra journalisterna bad om att få se sjukhuset och fick ett nej av lägrets administration. De fick inte heller se vad som försiggick i den så kallade ”Vita Huset” eller den stora kopparfärgade byggnaden där de flesta av fångarna hölls. Senare skulle dock överlevare från Omarska berätta om vad som försiggick där. Den beskrevs som en stor hönsbur där tusentals män trängdes ihop i stort sett 24/7, där de levde i sin egen skit och där många dog av kvävning då man kunde inte ta sig ur den stora salen och där inne fanns ingen ventilation för de hundratals fångar som salen inhyste. Lukten av avföring, svett, spyor blandad med sommarvärmen gjorde livet outhärdlig för många. Enligt de överlevande så drev förhållandena många till vansinne, de blev tokiga säger Sakib R till Vulliamy. När fångarna väl tappade förståndet så togs de ut ur salen och sköts.

Bilder på offren från Omarska

Även om vakterna på Omarska,Trnopolje och andra läger föredrog andra metod när det gäller mord och tortyr av fångar. Dödandet i dessa läger var av den mer personliga naturen, de överlevande vittnar om att; de blev slagna med basebollträn, gevärskolvar, och vattenslangar. En av de överlevande berättade för en intervjuare från Helsingfors Kommittén att vakternas favoritmetod var slå fångar med tjocka gummislangar med metall i bägge ändar. “De slog oss också med kabeltrådar och järnrör”. En kvinnlig fånge vittnade om att hon hade sett döda kroppar som låg på hög på gården, tillslut så lastades då på en lastbil med hjälp av en gaffeltruck. Lastbilarna lastade först av maten som skulle till vakterna och fångarna och sen lastade man på de döda kropparna. Det hände nästan varje dag, ibland kunde det bli upp till trettio-fyrtio kroppar.

Trnopolje som Omarska ligger i närheten av Prijedor upprättades också i slutet av maj 1992 och förblev öppen till november 1992. Under den tiden tror man att mellan 4000-7000 fångar passerade genom lägret. Flera hundra mördades i lägret, och uppemot 250 avrättades 21 Augusti 1992 i Koricani ravinen då ca 1200 fångar från koncentrationslägret transporterades till fri territorium. Enligt vittnen så stoppades konvojen med fångar av en serbisk paramilitär grupp från Prijedor och 200-250 fångar skiljdes ut från resten. En av de som överlevde massakern var Medo Sivac som vittnade senare att medan resten av konvojen fortsatte mot Travnik så stannade de ca 250 männen kvar, de serbiska paramilitärerna tog allt av värde och berättade för fångarna att de skulle användas vid en fångutväxling med den bosniska armén, men istället så sattes de på två bussar och kördes mot Koricani ravinen. Enligt Sivac, när de väl kom fram till ravinen, fångar som hade suttit på den första bussen togs ut ur bussen och fördes till kanten av ravinen och avrättades, deras kroppar föll ner i ravinen. Efter att ca hälften av männen i den första bussen hade avrättats så bestämde sig de serbiska paramilitärerna att dela upp fångarna i tre grupper och männen avrättades grupvis. Innan de lämnade avrättningsplatsen, sköt enligt Sivac serberna ner i ravinen och kastade handgranater. Sivac minns hur han och de övriga fångar fördes till ravinenkanten, där de fick order om att gå ner på knän, Sivac minns hur skottlossningen började och hur han ramlade ner i ravinen. Han tog skydd i de buskar som fanns i ravinen och höll sig gömd fram till morgonen. Fallet Koricani har uppmärksamats både i serbiska och bosniska medier och flera av de som deltog i avrättningarna har gripits och dömts, bla Darko Mrdja, man kan läsa mer om Koricani här.

Fikret Alic i Trnopolje augusti 1992

I februari 1997, fem år efter de hemska händelserna i Omarska och Trnopolje intervjuade den tyske journalisten Thomas Deichmann, Noam Chomsky om bla den numera världsberömda bilden av Fikret Alic samt ITN:s rapportering av från koncentrationslägren. Som jag skrev ovan så var Chomsky inte beredd att hålla med om den etablerade bilden av vad som hade hänt i Omarska och Trnopolje, ‘ till Deichmann sa han; “en hel del av vad har påförts som skuld har ingen grund i själva verket, och mycket av det är ren lögn”

Han presenterade dock inga nya bevis för hur allt detta skulle kunna vara ett lögn. Brittiske journalisten och kolumnisten Nick Cohen förklarade i juni i år bakgrunden till en av dest bisarra konspirationsteorier om Bosnienkriget. Cohen skriver;  “Som med så många andra konspirationsteorier  så föll den på sin egen orimlighet, det fanns helt enkelt inga bevis” Det hela började med att Thomas Deichmanns fru bestämde sig för att den taggtråd bakom vilken Fikret Alic stod när han filmades stod på fel sida om stängselstolparna vilket skulle i så fall betyda att det var journalisterna som befann sig bakom taggtråden och filmade ”flyktingarna” som rörde sig fritt på gården!  En annan sak man la märke till var att alla inte var lika utmärglade. 

Deichmann presenterade detta teori till Chomsky som pga sina ideologiska böjelser var mer än villig att gå med Deichmanns historierevisionism. En annan sak som de två märkte är att mannen bredvid Alic var inte alls lika smal och därför hade enligt Deichmann och Chomsky missrepresenterats av ITN. Man hade inte tänkt på att mannen bredvid Alic hade eventuellt kommit till lägret senare. Eller att de två männen hade olika kroppsbyggnad,Man hade inte heller tittat på ITN eller Channal 4 material från Omarska och Trnopolje. Man hade inte heller tittat på de bilder som Idriz Merdzanic, som själv var fånge i Trnopolje och jobbade där som läkare. Han hade tagit bilder på misshandlade fångar i smyg. Det blandat med ITN:S Channal 4 och Guardians material borde, Chomsky och Deichmann rimligtvis också tagit en ordentligt titt på.

Man skulle kunna säga så här, det är ingen hemlighet att dessa två hade samma syn på kriget i Jugoslavien, för dessa blev det här ett sätt att få utlopp för vad de innerst inne tycker, dvs att man egentligen höll på serberna mot de “ondskefulla imeprialisterna” och att lägren i Omarska och Trnopolje var en del av det “stora lögnen” har man den inställningen så är det inte svårt börja relativisera om vad som pågick i lägren. Personligen så tror jag att innerst inne så brydde de sig inte så mycket om vad som pågick i lägren, inerst inne så höll man på serberna och ville se de vinna, lägren i Omarska, Trnopolje, folkmordet i Srebrenica samt otaliga andra brott begångna under kriget i Bosnien måste därför förminskas, det faktum att tusentals människor har dödats och torterats att tusentals kvinnor har våldtagits och deras liv förstörts, familjer splittrats och ett land slagits i spillror är mindre viktigt.

Samma material har används av åklagarsidan vid bla Haagtribunalen samt Londons High Court och det är här det hela blir intressant, LM eller Living Marxism pulicerade artikeln där de hävdade att ITN hade lurat omvärlden att tro att Trnopolje och Omarska var ställen där fruktansvärda illdåd begicks. enligt Cohen så var tanken på att “västerländska imperialister” hade hittat på ett historia om koncentrationsläger i Bosnien för att kunna rättfärdiga ett eventuellt NATO-intervention i landet för lockande, hundratals vänsterinriktade webbsajter och journalister följde med strömmen. ITN bestämde sig då för att stämma Living Marxism för ärekränkning. Rättegången i London gick inte bra för LM eller Living Marxism. Under rättegången visades upp det filmmaterial som ITN och Channal 4 hade tagit under sitt besök i Trnopolje och Omarska.  Samt vittnesmål  från Idriz Merdzanic som hade jobbat som läkare i Trnopolje och hade tagit bilder på de misshandlade och utmräglade fångar. Man kunde också se Merdzanic i ITN:s filmmaterial från Trnopolje, där  man kunde se på den livrädde Merdzanic ansiktsuttryck vad Trnopolje var för slags ställe. Hans vittnesmål samt de vittnesmål som andra fångar hade avgivit i Haag blandade med ITN:s och Channal 4 filmmaterial bekräftade att Trnopolje var ett koncentrationsläger där bosniaker hölls fångade och där många hade  utsatts för tortyr våldtäkt och hade misshandlats, en del till döds av de serbiska fångvakterna.

Den femtonde mars 2000 bestämde en enhällig Londons High Court, att LM var tvungna att betala skadestånd till Penny Marshall och Ian Williams samt till ITN  för ärekränkning.

Channal 4:s Ian Williams sa då att ,

“den här stämmningen har från början handlat om det som hände i koncentrationslägren i Bosnien, och att det vi har bevittnat här är ett försök att skriva om historien. Det finns inga som helst tvivel att yttrandefrihet är livsviktigt för varje demokratisk samhälle, men det är aldrig okej att trycka lögner.”

Ed Vulliamy mannen som hade följt Marshall och Williams till Omarska och Trnopolje skrev så här om LM och Deichmann-Chomsky affären;

“Vissa kommer att säga att LM vann “PR slaget”, vad det nu betyder? Andra kommer att hålla fast vid den barnsliga synen att ITN:s seger i Londons High Court var seger för Goliath mot David, mediajätten ITN mot lilla LM. Men historia och  framförallt historien om folkmord i synnerhet –tack och lov bygger inte på PR men på sanningen; om det nu är nödvändigt, sanningen fastställt genom lag. Historien kommer registrera detta; att ITN rapporterade sanningen när i augusti 1992, det avslöjade gulag av fruktansvärda koncentrationsläger som drevs av serber och vars offer var bosniaker och kroater.  Det var nedslående att rapportera om platser som Trnopolje och Omarska under första året av det nya enade Europa.”

Vulliamy skriver vidare;  “LM kunde inte hitta en enda vittne som hade varit Trnopolje, som kunde bekräfta deras version av det som hade hänt. Till skillnad från folk från LM så var jag närvarande där i Trnopolje den där hemska dan. Vi åkte till två läger, Trnopolje och Omarska. LM tycker inte om att prata om Omarska. Det visade sig att Omarska var ett sådant ställe där  en fånge kunde bli tvingad att bita av  testiklarna av en annan frånge, som i sin tur fick en levande duva nedstoppad i munnen för att dämpa hans skrik medan han dog av de skador som man hade åsamkat honom. Gården i Omarska var ett avrättningsplats. Där fångarna var tvungna att lasta sina vänners döda och lemlästade kroppar på lastbilar , med gaffeltruck.”

Man skulle kunna saga så här, “yttrandefrihet” har ingenting med saken att göra, LM:s försök att skriva om historien motiverades av det faktum att innerst inne, dessa människor stöttade inrättningen av dessa läger och sympatiserade med den serbiska saken och ville se den vinna. Det var huvudfrågan och till slut den enda frågan, och de får skämmas för att de gav sitt stöd till denna pogrom, dessa cyniker och dilettanter som gav sitt stöd och kredibilitet till detta fruktansvärda företag.”

Här kan man se det material ITN:s Channal 4 och The Guardian tog i Omarska och Trnopolje

För er som vill veta mer om Chomsky och Living Marxism kan jag varmt rekomendera följande artiklar:

David Cambpell ; Chomsky’s Bosnian shame

Marko Attila Hoare; The Left Revisionists & Nothing is Left

George Monbiot; Naming the Genocide Deniers & See No Evil

Nick Cohen : The Decline and Fall of the Puppetmasters

Danijel från Srebenica Genocide Blog har publicerat Dr Merdzanic bilder från Trnopolje.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s