Konsten att förneka krigsförbrytelser

Det är svårt att skriva om någon som Noam Chomsky, jag tvekade länge av den enkla anledningen att jag har många vänner som ser honom som en förkämpe för mänskliga rättigheter, ja han har ägnat väldigt mycket åt att prata om mänskliga rättigheter, men bara om vissas mänskliga rättigheter. Han var en de första, tillsammans med Edward Herman, att försöka förminska de brott som begicks av de röda khmererna i Kambodja tills man konfronterade honom med sanningen och då gjorde han sitt allra bästa för att förneka förnekelsen, så att säga. Samma sak med Bosnien mellanöstern, Asien eller Kosovo. Han är känd som den främste ”anti-imperialisten” i världen, och det är främst därför som hans uttalanden om olika konflikter i världen får den uppmärksamhet som de får.  Egentligen så kan han väldigt lite eller ingenting om de konflikter han uttalar sig om. Däremot så tas det han säger in av hans beundrare som ser honom som ett röst mot “västerländsk imperialism” eller rättare sagt en röst för anti-amerikanism. Han vet att han behöver inte överanstränga sig. Det räcker att han kritiserar väst för diverse övertramp och övergrepp runt om i världen och hans beundrarskaror av “anti-imperialister” och vänsteraktivister kommer lyssna uppmärksamat medan han pratar om den tredije världen och orättvisor från sitt högborg i MIT.

Där han har stött på mest motstånd är hans hållning när det gäller krigen i det forna Jugoslavien. Hans uttalanden och stöd för historierevisionister har skadat hans rykte, och än viktigare, så har det förolämpat offren och de anhöriga. Chomsky har ingen sakkunskap och inget intressant att säga om det forna Jugoslavien han har aldrig varit på några av de platser som han har uttalat sig om. Som t.ex. koncentrationslägret Trnopolje.

In en intervju med tidningen Living Marxism i februari 1997 hävdade Chomsky att bilderna som hade kablats ut ur var falska.

Det Chomsky sa då till journalisten Thomas Deichmann var ;

”Det serbiska koncentrationslägret i Trnopolje “var en flyktingläger, menar jag, folk kunde lämna om de ville.” Ingående dokumenterade rapporter om det serbiska lägret är “förmodligen falska.” Serbiska övergrepp – etnisk rensning, tortyr läger, massavrättningar: “en hel del av vad har påförts som skuld har ingen grund i själva verket, och mycket av det är ren lögn.”

I sitt artikel, “America and the Bosnia Genocide,” The New York Review of Books, 12/4/97 skriver journalisten Mark Danner om dessa lägren; Världen lärde sig om Trnopolje sommaren 1992, när Ed Vulliamy från the Guardian, Penny Marshall från ITN och Ian Williams från Channel 4 övertalade serbiska styrkor för att ta dem på en rundtur i ockuperade Bosnien. Deras ledsagare stannade vid lägret Trnopolje i nordvästra Bosnien.  ITN:s kameraman väntade tills soldaterna inte tittade, riktade sin kamera och tog en av de mest kända bilderna från 1990-talet: svältande bosniska fångar  som blankt stirrar på världen utanför bakom taggtråd. Serbiska nationalister hade satt upp dessa läger med avsikten  att köra “Bosniaker” (bosniska muslimer) och kroater ut från nordvästra Bosnien. Fångar i dessa koncentrationsläger kom i huvudsak från två städer, Kozarac och Prjedor men också de omgivande byarna. Den serbiska milisen inrättade ett nätverk av läger under krigen i Jugoslavien.

När det gäller Trnopolje förklarade FN-rapporten  att; “mord inte var ovanliga…  Inte heller var tortyr ovanligt. Våldtäkter var enligt uppgift den vanligaste av de allvarliga brotten.  Men som vanligt när det handlar om stora brott, så brukar det alltid dyka upp de som förnekar dessa brott. Överväldigande bevis från journalister, de överlevande och deras vittnes–mål samt de påföljande rättegångarna i Haag gav en tydlig bild av det som pågick i dessa läger och i Bosnien under kriget.

Bland de som hade tagits till dessa ställen var också Prijedors elit, domare, poliser, akademiker och intellektuella, tjänstemän som arbetat inom den offentliga förvaltningen, viktiga affärsmän, och konstnärer. Den 30 april 1992 tog lokala serbiska styrkor i vad som var en välplanerad kupp över kontroll av Prijedor. Enligt FN-utredare, hade serberna förberett sig för maktövertagandet i minst sex månader, de hade i all hemlighet fått vapen av den jugoslaviska armén och hade utvecklat egna så kallade parallella strukturer, inklusive en egen ”skuggpolis” och underrättelsetjänst. Icke-serber började förlora sina jobb, icke-serbsiska polismän och offentliga tjänstemän var bland de första som fick gå från sina jobb. Det stannade dock inte där, den serbiska utrensningen gjorde att många vanliga arbetare fick lämna sina jobb. Den serbiska ”skuggförvaltningen” som hade länge förberett denna utrensning tog helt enkelt över tomma kontor. De nya serbiska poliser, som ofta åtföljdes av paramilitära grupper, började åka runt Prjedor och banka på dörrar av alla icke-serber som hade licenser till skjutvapen och krävde att dessa vapen lämnades in.

Den 30 maj 1992, samlades en grupp på förmodligen mindre än 150 beväpnade icke-serber och försökte återta kontrollen över staden… De besegrades, alla icke-serber var nu tvungna att lämna sina hem på order av den serbiska militären och polisen som nu ägnade sig åt upprensningsoperationer i stan. Den icke-serbiska delen av befolkningen hade fått instruktioner över radion att de var tvungna att hänga en synlig vit trasa på sina hem som ett tecken på att man hade gett upp. Världen fick kännedom ocm dessa lägren i augusti 1992, ansikten som stirrade i tv-kamerorna bakom taggtråden måste ha sett bekanta ut, deras ansikten var insjunkna, deras blick tom deras huvud rakade deras kroppar utmärglade och ihopsjunkna. I Omarska och Trnopolje precis som i Auschwitz hade befälhavarna skapat dessa levande döda genom  tre enkla metoder; man hade vägrat allt utom den absolut nödvändiga näringen , genom vilken fångarnas organ och kroppar tynade bort;  man utsatte de för oupphörliga fysiska grymheter; man utsatte de för alla möjliga typer av förödmjukelser ständigt misshandel och förfall vilket skulle leda att fångarna tappade all vilja att leva. ”vi tänker inte slösa våra kulor på dem” sa en fångvakt i Omarska till en FN-repesentant 1992. ”De har ingen tak, det finns sol och regn kalla nätter och vi misshandlar de två gånger om dan, vi ger de knappast nån mat och vatten. De kommer svälta som djur.”

Den femte augusti 1992 blev Ed Vulliamy  en av tre journalister att besöka Omarska, han beskriver sin upplevelse som ”surrealistisk” han och hans kollegor rapporterade nu från en fungerande koncentrationsläger. Samtidigt som serbiska vakter bevakade hela komplexet. I pentryt stod han och tittade medan en grupp på ca trettio utmärglade män sprang ut på gården. Efter ett tag så marscherades de in i pentryt där de fick vattnig bönsoppa som de glufsade i sig. Vulliamy närmade sig en av männen och försökte prata med honom men, mannen stoppade honom ”jag vill inte ljuga men jag kan inte säga sanningen”säger mannen till Vulliamy.

Vulliamy och de andra journalisterna bad om att få se sjukhuset och fick ett nej av lägrets administration. De fick inte heller se vad som försiggick i den så kallade ”Vita Huset” eller den stora kopparfärgade byggnaden där de flesta av fångarna hölls. Senare skulle dock överlevare från Omarska berätta om vad som försiggick där. Den beskrevs som en stor hönsbur där tusentals män trängdes ihop i stort sett 24/7, där de levde i sin egen skit och där många dog av kvävning då man kunde inte ta sig ur den stora salen och där inne fanns ingen ventilation för de hundratals fångar som salen inhyste. Lukten av avföring, svett, spyor blandad med sommarvärmen gjorde livet outhärdlig för många. Enligt de överlevande så drev förhållandena många till vansinne, de blev tokiga säger Sakib R till Vulliamy. När fångarna väl tappade förståndet så togs de ut ur salen och sköts.

Bilder på offren från Omarska

Även om vakterna på Omarska,Trnopolje och andra läger föredrog andra metod när det gäller mord och tortyr av fångar. Dödandet i dessa läger var av den mer personliga naturen, de överlevande vittnar om att; de blev slagna med basebollträn, gevärskolvar, och vattenslangar. En av de överlevande berättade för en intervjuare från Helsingfors Kommittén att vakternas favoritmetod var slå fångar med tjocka gummislangar med metall i bägge ändar. “De slog oss också med kabeltrådar och järnrör”. En kvinnlig fånge vittnade om att hon hade sett döda kroppar som låg på hög på gården, tillslut så lastades då på en lastbil med hjälp av en gaffeltruck. Lastbilarna lastade först av maten som skulle till vakterna och fångarna och sen lastade man på de döda kropparna. Det hände nästan varje dag, ibland kunde det bli upp till trettio-fyrtio kroppar.

Trnopolje som Omarska ligger i närheten av Prijedor upprättades också i slutet av maj 1992 och förblev öppen till november 1992. Under den tiden tror man att mellan 4000-7000 fångar passerade genom lägret. Flera hundra mördades i lägret, och uppemot 250 avrättades 21 Augusti 1992 i Koricani ravinen då ca 1200 fångar från koncentrationslägret transporterades till fri territorium. Enligt vittnen så stoppades konvojen med fångar av en serbisk paramilitär grupp från Prijedor och 200-250 fångar skiljdes ut från resten. En av de som överlevde massakern var Medo Sivac som vittnade senare att medan resten av konvojen fortsatte mot Travnik så stannade de ca 250 männen kvar, de serbiska paramilitärerna tog allt av värde och berättade för fångarna att de skulle användas vid en fångutväxling med den bosniska armén, men istället så sattes de på två bussar och kördes mot Koricani ravinen. Enligt Sivac, när de väl kom fram till ravinen, fångar som hade suttit på den första bussen togs ut ur bussen och fördes till kanten av ravinen och avrättades, deras kroppar föll ner i ravinen. Efter att ca hälften av männen i den första bussen hade avrättats så bestämde sig de serbiska paramilitärerna att dela upp fångarna i tre grupper och männen avrättades grupvis. Innan de lämnade avrättningsplatsen, sköt enligt Sivac serberna ner i ravinen och kastade handgranater. Sivac minns hur han och de övriga fångar fördes till ravinenkanten, där de fick order om att gå ner på knän, Sivac minns hur skottlossningen började och hur han ramlade ner i ravinen. Han tog skydd i de buskar som fanns i ravinen och höll sig gömd fram till morgonen. Fallet Koricani har uppmärksamats både i serbiska och bosniska medier och flera av de som deltog i avrättningarna har gripits och dömts, bla Darko Mrdja, man kan läsa mer om Koricani här.

Fikret Alic i Trnopolje augusti 1992

I februari 1997, fem år efter de hemska händelserna i Omarska och Trnopolje intervjuade den tyske journalisten Thomas Deichmann, Noam Chomsky om bla den numera världsberömda bilden av Fikret Alic samt ITN:s rapportering av från koncentrationslägren. Som jag skrev ovan så var Chomsky inte beredd att hålla med om den etablerade bilden av vad som hade hänt i Omarska och Trnopolje, ‘ till Deichmann sa han; “en hel del av vad har påförts som skuld har ingen grund i själva verket, och mycket av det är ren lögn”

Han presenterade dock inga nya bevis för hur allt detta skulle kunna vara ett lögn. Brittiske journalisten och kolumnisten Nick Cohen förklarade i juni i år bakgrunden till en av dest bisarra konspirationsteorier om Bosnienkriget. Cohen skriver;  “Som med så många andra konspirationsteorier  så föll den på sin egen orimlighet, det fanns helt enkelt inga bevis” Det hela började med att Thomas Deichmanns fru bestämde sig för att den taggtråd bakom vilken Fikret Alic stod när han filmades stod på fel sida om stängselstolparna vilket skulle i så fall betyda att det var journalisterna som befann sig bakom taggtråden och filmade ”flyktingarna” som rörde sig fritt på gården!  En annan sak man la märke till var att alla inte var lika utmärglade. 

Deichmann presenterade detta teori till Chomsky som pga sina ideologiska böjelser var mer än villig att gå med Deichmanns historierevisionism. En annan sak som de två märkte är att mannen bredvid Alic var inte alls lika smal och därför hade enligt Deichmann och Chomsky missrepresenterats av ITN. Man hade inte tänkt på att mannen bredvid Alic hade eventuellt kommit till lägret senare. Eller att de två männen hade olika kroppsbyggnad,Man hade inte heller tittat på ITN eller Channal 4 material från Omarska och Trnopolje. Man hade inte heller tittat på de bilder som Idriz Merdzanic, som själv var fånge i Trnopolje och jobbade där som läkare. Han hade tagit bilder på misshandlade fångar i smyg. Det blandat med ITN:S Channal 4 och Guardians material borde, Chomsky och Deichmann rimligtvis också tagit en ordentligt titt på.

Man skulle kunna säga så här, det är ingen hemlighet att dessa två hade samma syn på kriget i Jugoslavien, för dessa blev det här ett sätt att få utlopp för vad de innerst inne tycker, dvs att man egentligen höll på serberna mot de “ondskefulla imeprialisterna” och att lägren i Omarska och Trnopolje var en del av det “stora lögnen” har man den inställningen så är det inte svårt börja relativisera om vad som pågick i lägren. Personligen så tror jag att innerst inne så brydde de sig inte så mycket om vad som pågick i lägren, inerst inne så höll man på serberna och ville se de vinna, lägren i Omarska, Trnopolje, folkmordet i Srebrenica samt otaliga andra brott begångna under kriget i Bosnien måste därför förminskas, det faktum att tusentals människor har dödats och torterats att tusentals kvinnor har våldtagits och deras liv förstörts, familjer splittrats och ett land slagits i spillror är mindre viktigt.

Samma material har används av åklagarsidan vid bla Haagtribunalen samt Londons High Court och det är här det hela blir intressant, LM eller Living Marxism pulicerade artikeln där de hävdade att ITN hade lurat omvärlden att tro att Trnopolje och Omarska var ställen där fruktansvärda illdåd begicks. enligt Cohen så var tanken på att “västerländska imperialister” hade hittat på ett historia om koncentrationsläger i Bosnien för att kunna rättfärdiga ett eventuellt NATO-intervention i landet för lockande, hundratals vänsterinriktade webbsajter och journalister följde med strömmen. ITN bestämde sig då för att stämma Living Marxism för ärekränkning. Rättegången i London gick inte bra för LM eller Living Marxism. Under rättegången visades upp det filmmaterial som ITN och Channal 4 hade tagit under sitt besök i Trnopolje och Omarska.  Samt vittnesmål  från Idriz Merdzanic som hade jobbat som läkare i Trnopolje och hade tagit bilder på de misshandlade och utmräglade fångar. Man kunde också se Merdzanic i ITN:s filmmaterial från Trnopolje, där  man kunde se på den livrädde Merdzanic ansiktsuttryck vad Trnopolje var för slags ställe. Hans vittnesmål samt de vittnesmål som andra fångar hade avgivit i Haag blandade med ITN:s och Channal 4 filmmaterial bekräftade att Trnopolje var ett koncentrationsläger där bosniaker hölls fångade och där många hade  utsatts för tortyr våldtäkt och hade misshandlats, en del till döds av de serbiska fångvakterna.

Den femtonde mars 2000 bestämde en enhällig Londons High Court, att LM var tvungna att betala skadestånd till Penny Marshall och Ian Williams samt till ITN  för ärekränkning.

Channal 4:s Ian Williams sa då att ,

“den här stämmningen har från början handlat om det som hände i koncentrationslägren i Bosnien, och att det vi har bevittnat här är ett försök att skriva om historien. Det finns inga som helst tvivel att yttrandefrihet är livsviktigt för varje demokratisk samhälle, men det är aldrig okej att trycka lögner.”

Ed Vulliamy mannen som hade följt Marshall och Williams till Omarska och Trnopolje skrev så här om LM och Deichmann-Chomsky affären;

“Vissa kommer att säga att LM vann “PR slaget”, vad det nu betyder? Andra kommer att hålla fast vid den barnsliga synen att ITN:s seger i Londons High Court var seger för Goliath mot David, mediajätten ITN mot lilla LM. Men historia och  framförallt historien om folkmord i synnerhet –tack och lov bygger inte på PR men på sanningen; om det nu är nödvändigt, sanningen fastställt genom lag. Historien kommer registrera detta; att ITN rapporterade sanningen när i augusti 1992, det avslöjade gulag av fruktansvärda koncentrationsläger som drevs av serber och vars offer var bosniaker och kroater.  Det var nedslående att rapportera om platser som Trnopolje och Omarska under första året av det nya enade Europa.”

Vulliamy skriver vidare;  “LM kunde inte hitta en enda vittne som hade varit Trnopolje, som kunde bekräfta deras version av det som hade hänt. Till skillnad från folk från LM så var jag närvarande där i Trnopolje den där hemska dan. Vi åkte till två läger, Trnopolje och Omarska. LM tycker inte om att prata om Omarska. Det visade sig att Omarska var ett sådant ställe där  en fånge kunde bli tvingad att bita av  testiklarna av en annan frånge, som i sin tur fick en levande duva nedstoppad i munnen för att dämpa hans skrik medan han dog av de skador som man hade åsamkat honom. Gården i Omarska var ett avrättningsplats. Där fångarna var tvungna att lasta sina vänners döda och lemlästade kroppar på lastbilar , med gaffeltruck.”

Man skulle kunna saga så här, “yttrandefrihet” har ingenting med saken att göra, LM:s försök att skriva om historien motiverades av det faktum att innerst inne, dessa människor stöttade inrättningen av dessa läger och sympatiserade med den serbiska saken och ville se den vinna. Det var huvudfrågan och till slut den enda frågan, och de får skämmas för att de gav sitt stöd till denna pogrom, dessa cyniker och dilettanter som gav sitt stöd och kredibilitet till detta fruktansvärda företag.”

Här kan man se det material ITN:s Channal 4 och The Guardian tog i Omarska och Trnopolje

För er som vill veta mer om Chomsky och Living Marxism kan jag varmt rekomendera följande artiklar:

David Cambpell ; Chomsky’s Bosnian shame

Marko Attila Hoare; The Left Revisionists & Nothing is Left

George Monbiot; Naming the Genocide Deniers & See No Evil

Nick Cohen : The Decline and Fall of the Puppetmasters

Danijel från Srebenica Genocide Blog har publicerat Dr Merdzanic bilder från Trnopolje.

Krister Kronlid förolämpar offren för ett folkmord

Liksäckar med kvarlevor av offren för folkmordet i Srebrenica

Den socialdemokratiska kommunpolitikern (Uddevalla) Krister Kronlid verkar vara upprörd över att Jonas Paulsson (Mp) och Alen Musaefendic (liberal debattör) har tagit upp hans kopplingar till serbnationalistiska påtryckargrupper här i Sverige. I sitt svar till Paulsson och Musaefendic så skriver Kronlid bla;

“I artikeln ”Så kan en journalist tystas” blev jag kritiserad av debattörerna Alen Musaefendic och Jonas Paulsson, för mina kontakter med serbiska socialdemokrater i Republika Srpska samt för mitt sunda förnuft som säger att det är fel att kalla en hel folkgrupp för ”dumma i huvudet” och ”psykopater”

Läser man igenom Paulsson och Musaefenidic artikel så är det svårt att se var dessa två tycker det är okej att kalla serber för “dumma i huvudet” och “psykopater” däremot så har man invändningar mot det faktum att olika intressegrupper använder sig av påtryckningsmedel för att tysta ner obekväma röster, det Kronlid inte nämner i sitt svar är att Fylkings uttalande om serber (Även om man måste tillstå att Fylkings uttalande var korkat) saknade inte helt grund då  det är uppenbart (trots Fylknings språkbruk) att Fylking försökte påtala det faktum att många serber fortfarande fortfarande hyllar krigsförbrytare så som Ratko Mladic och Radovan Karadzic och många ser dessa som nationalhjältar.  Frågan måste ställas till Kronlid; vad tycker han om det faktum väldigt många serber fortfarande förnekar eller relativiserar folkmordet i Srebrenica?

Han var trots allt en av de mest högröstade supportar av filmen Staden som Offrades samma film som fälldes av både den norska och svenska granskningsnämnden för partiskhet och för att den förnekade folkmordet i Srebrenica och har kallats för en “propagandafilm av gamla (serbiska) mått” av en i stort sett enhällig svensk och norsk presskår.   Kronlid skrev en debattartikel om det i december ifjol. Samt att hans medförfattare Drago Drangel, vice ordförande i Justitia Pax Veritas som  samlar folkmordsförnekande material. Kronlid är också slarvig med sanningen när han säger att han har haft möten med socialdemokrater i Republika Srpska, då SNSD  (oberonde socialdemokrater) har slängts ut ur Socialistiska Internationalen pga nationalistiska och extremistiska åsikter. Partiet har jämförts med Jean Marie Le Pens  högerextrema Front National.

Han må ha haft möten med partimedlemmar men frågan måste ställas; visste han om vad det var för slags politiker han umgicks sig med? Det måste också nämnas att SNSD:s partiordförande  Milorad Dodik har lagt ner stora summor på ljusskygga oragnisationer vars mål är att förneka folkmordet i Srebrenica. ForeginPolicy.com och USHMM ( United States Holocaust Memorial Museum ) skrev om  det i somras under titeln The wages of genocide denial. En av de mesta bisarra saker med Kronlids artikel är att han tar upp avskedandet av Björn Eklund. Kronlid verkar inte veta omständigheterna kring Eklunds avskedande. Kronlid skriver i sitt artikel ;

“Den avskedade journalisten beskrev entledigandet på följande sätt: ”Det allmänt hyllade publicistiska idealet att åsikter man ogillar ska bekämpas med ord och argument tycks i dag vara passé för ledande svenska kulturjournalister. Istället förespråkar de att snäva gränser ska gälla för vad som får sägas i offentligheten och att avvikande uppfattningar ska bekämpas med repressalier: om du inte rättar dig efter Dagens Nyheter och Expressen, är det rätt att sparka dig från ditt jobb. Om debattörerna kämpar för fri och oberoende journalistik, är det värt att fråga varför fallet Björn Eklund inte får plats i deras artikel? Han blev avskedad från tidskriften Ordfront 2004 för att han lät trycka en version av Srebrenica som liknar filmen som SVT sände.”

I Ordfronts Magasin nr 7/8 och 10/2003 så kom Diane Johnstone med påstånden om att koncetrationslägret Trnopolje i Bosnien var inte i själva verket ett koncentrationsläger utan ett flyktingsläger och att det förekom inget systematisk dödande i lägret. enligt Johnstone har “ingen har träffat på före detta fångar från koncentrationsläger som kunnat vittna om systematiskt dödande”. Journalisten Macej Zaremba var den förste att påpeka att det fanns allvarliga brister i Diane Johnstones påstånden om Trnopolje och folkmordet i Srebrenica. Zaremba skriver i artikeln Ordfront Förnekar folkmord på Balkan

“Folkmordet i Srebrenica förnekades också, enligt Johnstone så är folkmordet en myt. Ingen vet vad som egentligen hänt. Men måhända var det USA som låg bakom. Man kan inte heller lita på de experter som identifierar benknotorna, de kommer “naturligtvis att tjäna amerikanska intressen”. Massvåldtäkterna? Enligt Johnstone så hände det inte heller.

Frågan måste ställas vad är det Kronlid vill ha sagt när han tar upp Björn Eklund? Det måhända att Eklund skyller på Dagens Nyheter och Expressen för sitt avskedande  men det finns klara bevis för att det pågick systematisk mördande av fångar i koncetrationslägret Trnopolje, det har också bevisats bortom varje rimlig tvivel att det som hände i Srebenica var ett planerat massmord och både Haagtribunalen och ICJ ( The International Court of Justice) kom fram till att det var ett folkmord då man kunde fastställa att det fanns avsikt att helt eller delvis utplåna ett folkgrupp. Det är också värt att påpeka att i juli i år så meddelade ICMP  (The International Commission on Missing Persons) att man har lyckats exhumera över 7000 kroppar från Srebrenica området och att man har  lyckats identifiera 6,838 offer för folkmordet. Det måste också påpekas att det har hittils dokumenterats över 25000 fall av våldtäkter under kriget i Bosnien.

Jag vet inte omständigheterna kring Eklunds avskedande men frågan måste ställas vad tycker Krister Kronlid om att  Diane Johnstone försökte dribbla bort det faktum att systematiska övergrepp och mord pågick i Trnopolje samt att Johnstone förnekar både folkmordet i Srebrenica och de systematiska våldtäkterna på bosniakiska kvinnor som skedde under kriget? Det kan vara så att Ordfront fick panik och avskedade Eklund men det känns som om Kronlid greppar rejält efter halmstrån när han tar upp fallet Björn Eklund. Ifall Kronlid bryr sig så pass mycket om Björn Eklund så får han vända sig till Leif Ericsson, Ordfronts dåvarande chefsredaktör. Frågan är; vad är det Kronlid vill åt? Tycker  Krister Kronlid att det är okej att Eklund tyckte att serbnationalistisk historierevisionism kunde få plats på Ordfronts sidor?

Ordfronts chefsredaktör Leif Ericsson skrev så här om Diane Johnstone i  Ordfront magasin 1/2004

“En stark ideologisk övertygelse tycks kunna göra att man bli oemottaglig för fakta och argument. Övertygelse övergår i dogmatism. Diana Johnstones bok Fools’ Crusade. Yugoslavia, NATO and Western Delusions (2002) startar med en uttalad tes som hon vill styrka, nämligen att Nato:s militära intervention i Jugoslavien från första stund var en avgörande orsak till tragedin. Men Johnstone tillåter inget som kan ifrågasätta tesen. Hon väljer fakta tendentiöst, tesen blir till en dogm. Institutioner och organisationer som kan komma med fakta som strider mot dogmen dömer hon ut på förhand. Till och med obestridliga fakta från till exempel Haagtribunalen underkänns automatiskt. Haagtribunalen är, enligt Johnstone och Edward S. Herman, NATO:s förlängda propagandaarm som skapades som ett led i krigsförberedelserna mot Serbien. OSSE betecknas som en ockupationsmakt. Människorättsorganisationen Human Rights Watch anser de vara komprometterad, rent av en pro-imperialistisk NGO.”

Som bosnier är det alltid vanskligt att prata eller skriva om Serbien eller serber, det finns väldigt mycket blandade känslor,  dock så jag har lärt mig genom åren  att se saker och ting för vad de är. Vare sig det handlar om islamistisk extremism, högerextrema krafter eller serbisk nationalism. De delar alla en gemensam nämnare, dessa krafter hyser en intolerans mot allt som är olikt deras världsbild. Dessa krafter är beredda att ta till alla möjliga medel för att som de ser det “skydda” sig eller “sitt” mot “inkräktare”

När det gäller Bosnien så gjorde sig militant serbisk nationalism skyldig till etnisk rensning och folkmord på bosniaker. Däremot så vet jag att långt ifrån alla serber tillskrev sig den ideologin som förespråkades av Radovan Karadzic och hans inre krets bestånde av Nikola Koljevic, Biljana Plavsic  Momcilo Krajisnik och Ratko Mladic. Det är däremot ett sorglig faktum dessa människor med hjälp av Milosevic och hans propagandamaskineri i Belgrad lyckades lura så gott som en hel generation serber att tro att de var hotade och att de var tvungna att försvara sig mot alla möjliga fiender, Bosniaker, Kroater, USA NATO, Tyskland Vatikanen…

Det som är än värre är att på grund av Serbiens bristande vilja att ta itu med det förflutna så kommer kommande generationer kommer leva med lögnerna. När det gäller Gert Fylking sa så kan jag bara säga att serber som folk ska inte utsättas för smutskastningskampanjer och mobbning och man hade all rätt att bli arg på Fylkings kommentar men det är rätt magstarkt att samma människor som gladeligen sprider och i Kronlids fall nu tydligen försvarar  revisionistiska och konspiratoriska myter om folkmord i Srebrenica, systematiska övergrepp och mord på fångar och systematiska våldtäkt, klagar på mobbning så som Krister Kronlid och hans gelikar gör.

Att Kronlid  som socialdemokratisk politiker nu tar upp Björn Eklund gör saken än värre, vet Kronlid någonting om Eklund, Johnstone eller för den delen Thomas Deichmann och Living Marxism? Tycker han att det är okej att han gör ursäkter för ett politik som är ansvarig för folkmord, som förenkar folkmord och som håller det serbiska folket gisslan och stor del av västra balkan för den delen? Har Krister Kronlid förstått vad han har gett sig i?

Mirza Hota Bosnienbloggen 2012-11-13

Den här inlägget har redigerats idag 2012-11-14 / Alen Musaefendic och Jonas Paulsson skrev ett slutreplik i SVD “Folkmordsförnekare får aldrig styra debatten” 2012-11-14

Krister, Gert och serbnationalisterna

Krister Kronlid (S)

Jag läste ett blogginlägg som min vän Jonas Paulsson skrev häromdan om Gert Fylking och hans uttalande om serber. Allt som allt var det intressant läsning. Jag hade glömt bort “Fylkinggate” det hände i våras och mycket har hänt sen dess, men efter att ha läst inlägget som kom jag på EN sak som stack ut, förutom Fylkings uttalande. För er som är inte insatta; Den 17 april 2012 gjorde så gjorde Gert Fylking ett ganska klantig uttalande i Radio-1 om serber. Fylking sa;

 ”Vi har fått tag på många andra [krigsförbrytare] också. Vi har fått tag på de här serberna som betedde sig som ena jävla svin och hade ihjäl hundratusentals människor på flykt. Dem har vi fått tag på. Men tror du att de döms av serberna? Nej, serberna hyllar dem som hjältar. Vilka är då psykopater? Är det den större delen av den serbiska befolkningen som är dum i huvudet eller är det bara de här människorna som nu är dömda för krigsförbrytelser som är dumma i huvudet?”

Ser man tillbaka på vad han sa och vad pågick i medierna under den tidsperioden så misstänker jag att han påverkades av rapporteringen. Under den då pågående Breivik-rättegången så rapporterade flera utländska men också svenska medier om Anders Behring Breiviks fascination med Radovan Karadzic och hans beundran för serbisk nationalism. Breivik ser Karadzic som en ” kristen riddare” som kämpade för att göra “sitt” land fri från Islam. Breiviks manifest; 2083: A European Declaration of Independence, är också intressant läsning enligt en artikel i den brittiska tidningen The Economist så dyker ordet “serber” 341 gånger och “Bosnien” 343 i Breiviks manifest.

Två veckor innan Fylkings uttalande så hölls det en symbolisk konsert i Sarajevo där 11451 tomma röda stolar hade lagts ut för att hedra de 11451 människor som hade dött under belägringen av Sarajevo. Det fick också stor medieuppmärksamhet både internationellt och Sverige. Det är inte omöjligt att det påverkade Fylkings uttalanden om serber som kan bäst sammanfattas som grovt generaliserande, jag kan bara anta att det han menade att säga var att en stor del av det serbiska befolkningen fortfarande försvarar eller i bästa fall relativiserar eller förminskar de brott som har begåtts under bla Bosnien kriget och folkmordet i Srebrenica. Problemet är att det handlar om Gert Fylking, en man som är inte känd för sitt finkänslighet. Förre detta Expo-medarbetaren Lisa Bhjurwald förklarade nog bättre vad Gert menade. Bhjurwald skriver;

  ”Man måste också titta på uppsåtet. Poängen var inte att smäda det serbiska folket i största allmänhet, utan att peka på hur Breiviks extrema idéer faktiskt inte är så extrema, utan accepterade på bred front på många håll i Europa. Att Serbien saknar politisk vilja att ställa sina krigsförbrytare till svars är ju välkänt, likaså att dessa krigsförbrytare hyllas som nationella hjältar och att folkmordet av många ses som en myt (vilket inte innebär att befolkningen är “dum i huvudet” – allt måste ses i sin historiska och nationella kontext – men sedan när förväntas Radio 1 hålla samma analysnivå som t.ex. Utrikespolitiska institutet?).

Anledningen till att det saknas politisk vilja för att gripa krigsförbrytare eller att vissa hyllar dessa som nationalhjältar är inte pga att serber är “dumma i huvudet” utan att både innan och under kriget så fanns det en välfungerande propagandamaskin och starka nationalistiska lobbygrupper som har matat den serbiska befolkningen med lögner om vad som pågick under kriget. Det mest talande exemplet på det är det faktum RTS det statliga serbiska televisionen gick ut och bad om ursäkt för sitt agerande under krigsåren. Många serber vet helt enkelt inte den sanna bilden och vägrar tro på vad som förmedlas i västliga medier, situationen förvärras då man har starka påtryckargrupper i diasporan som ser till att vidhålla Milosevics bild av kriget och håller lögnet vid liv. Det finns helt enkelt inte varken den politiska viljan eller en stark opinion för att Serbien ska ta itu med sitt förflutna.

Många serber lever kvar med den gamla propagandabilden av sig själv som offer för “västs aggression” det var mantrat under Milosevic åren, att USA, Tyskland, NATO och ”västerländska imperialister” planerade att kuva den serbiska nationen och använde sig av Bosnjaker och Kroater som agenter för att nå sitt syfte. Jag vet hur det låter men det är faktiskt ingenting nytt. Den bilden fortsätter att förmedlas via den serbiska diasporans otaliga propagandasajter.

Jag kom att tänka på den amerikanske journalisten Chris Hedges och hur han beskrev SDS-ledaren i Zvornik,  Brano Grujic, som förklarade när den etniska rensningen var fullbordad att »det aldrig hade funnits några moskéer i Zvornik«.  Chris Hedges kommenterade det så här: »Han visste att det hade funnits moskéer i Zvornik. Men hans barn och barnbarn skulle få lära sig lögnen. Serbiska ledare skulle förvandla den till ett accepterat historiskt faktum.«  Hur man än vrider och vänder på det så är det ett obestridlig faktum att många serber ser fortfarande Ratko Mladic och Radovan Karadzic som hjältar eller två ledare som gjorde bara vad “de var tvungna” det ursäktar dock inte på någon sätt Fylkings klantiga och generaliserande uttalande.

Det mest intressanta är dock reaktionen som följde Fylkings uttalande. Serber i Sverige var med all rätt arga och Fylking anmäldes till JK för hets mot folkgrupp. Det som däremot sticker ut är; vem det var som anmälde honom. Kommunalpolitikern från Uddevalla och socialdemokraten Krister Kronlid. Kronlid säger i DN.se

” – Gert Fylking har gjort sig skyldig till två brott, förtal men också hets mot folkgrupp. Han sitter på en maktposition som han har missbrukat när han väljer att följa vissa extremgruppers strömningar och ge sig på en etnisk minoritet i Sverige. Det är totalt oacceptabelt och vi måste lagföra honom och hans radiokanal för detta.”

Kronlid följer inte upp med vilka extremgrupper han menar eller vilka strömningar, det skulle vara intressant att få veta. Om namnet Krister Kronlid låter bekant så är det för att han var en av de mest högljudda supportrar av den numera avpolletterade propagandafilmen Staden som Offrades. Jag måste erkänna att jag hade glömt bort Kronlid, då filmen har fått sitt epilog men jag gick ändå tillbaks och kollade vad han hade skrivit om den. Det måste också nämnas att filmen har fällts av både den norska och svenska granskningsnämnden och har kallats för en “propagandafilm av gamla (serbiska) mått” av en i stort sett enhällig svensk och norsk presskår.

Den svenska granskningsnämnden skriver bla ;“Att på detta oreserverade sätt sända en dokumentär med ett innehåll av så kontroversiell art strider mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet. Brister i sakligheten får tillskrivas den påtalade partiskheten.”

Granskningsnämnden skriver vidare: ”Nämnden konstaterar att det förekom uttalanden i filmen från olika medverkande samt arkivklipp med bland annat Ratko Mladic som kan ses som ifrågasättanden eller förnekelser av folkmordet.”

Den norska motsvarigheten till Granskningsnämnden, PFU (Pressens Faglig  Utvalg) fällde filmen med bla motiveringen att ; filmen ignorerar eller utelämnar några grundläggande fakta som hör hemma i varje berättelse om kriget i Bosnien. Urval av fakta i den här filmen bedöms som pressetiskt oacceptabelt. Dessutom kritiseras filmen för att den inte nämner domar i de internationella domstolarna i Haag, ICJ och ICTY. Aage Borchgrevink från den Norska Helsingforskommitén skrev i kommitténs 18-sidiga kritikbrev till NRK att ” med hjälp av sakfel, selektiv användning av källor och perifera experter beskriver NRK folkmordet i Srebrenica på ett sätt som påminner om hur de serbiska statliga medierna rapporterade från Bosnien när Slobodan Milosevic var president.”

 Eskilstunakurierens ledarskribent  Alexander Voronov skrev så här den 6 september 2011 i  sitt artikel Konsten att förneka förnekelsen  “Den som studerar tv-dokumentärens eftertexter upptäcker också ett par intressanta namn. Bland filmens konsulter finns en viss Zorica Mitic. Hon är läkare och författare, född i Belgrad och sedan 2000 bosatt i Norge. I en intervju för den serbiska nyhetssajten Pecat om tv-dokumentären, publicerad 21 juli, ger hon tips på ett antal böcker som ”avslöjar myten om ’folkmord’”. Den norska filmen presenteras i artikeln som del i samma arbete. Mitic tipsar även om det historiska projektet Srebrenica. Så ser det alltså ut. I anslutning till tv-dokumentären finns en serbnationalistisk propagandacentral och en historierevisionistisk kloak. Har SVT:s programansvariga förstått vad de har gett sig in i?

Under hösten och vintern 2011 valde Kronlid att försvara filmen på sin blogg och i en debattartikel på SVT-debatt där han tillsammans med vice ordföranden för Justitia Pax Veritas; Drago Drangel försvarar Eva Hamilton och hennes beslut att stödja filmen trots överväldigande kritik från ett enat presskår och människorättsorganisationer.

 Kronlid och Drangel skriver bla; “På SVT debatt, den 11 december, går en grupp vid namn ”Bosniska akademiker” till häftig attack mot SVT:s VD Eva Hamilton. Hon påstås bland annat vara ”maktgalen” och ”arrogant”. Hennes beteende är dessutom ”skamligt” och ovanpå det anklagas Eva även för att ”smutsa ner Sveriges internationella rykte” och bidra till ”den största journalistiska katastrofen som Sverige haft på länge”. Hamiltons ”brott” påstås alltså bestå i att försvara demokratin, det fria ordet och mångfalden inom journalistiken – något som uppenbart ogillas av ”bosniska akademiker” och, mer oroväckande kanske, också av Haagtribunalen.

Haagtribunalen skickade ett brev till Hamilton i slutet av november 2011 där hon kritiseras för att ha givit sitt tillstånd att sända dokumentärfilmen på SVT. Tribunalen och dess ”sponsorer” har dessutom önskemål om granskning av SVT:s framtida sändningar om Srebrenica och konflikterna i forna Jugoslavien. De önskar sålunda införa en slags censur i svensk Public Service, där domar från domstolar skall betraktas som absoluta sanningar som inte får granskas närmare”

På sin blogg skrev Kronlid att det inlägget han skrev där han tydliggjorde sin hållning gentemot filmen och folkmordet i Srebrenica var resultat av påtryckningar från “en socialdemokrat i en närliggande stad med bosnienmuslimsk bakgrund.”

 Kronlid skriver vidare att; “Han ( bosniakiske socialdemokraten) “skrev ett öppet brev till Socialdemokraterna i Uddevalla som vart fyllt av hat, vrede och en oförsonlig ton mot mig och mitt engagemang… Jag var tvungen att skriva något för att visa att jag inte rättfärdigar massakern i Srebrenica. Att jag inte hade för avsikt att såra någon. Att man valt att missförstå mig trots försök att förklara direkt… Jag är ingen feg människa men jag vet när jag skall backa ett steg. Det var jag tvungen till under den kampanj som någon/några drev mot mig pga mitt engagemang i Serbien och Republika Srpska… Jag kommer att fortsätta åka till Serbien och Republika Srspka varje år. Jag kommer fortsätta dialogen och samarbetet med mina vänner och partikollegor där.”

Så alltså, Kronlid skriver först ett inlägg där han säger att det som hände i Srebrenica var ett folkmord för att sedan på kommentarstråden i samma inlägg hävda att anledningen till det är påtryckningar och hot!? Därefter så skriver han en debattartikel där han tar Eva Hamilton villkorslöst i försvar!  Det skulle vara oerhört intressant att veta vad Kronlid och Drangel menar när de säger “sponsorer” ICTY kom till 1993 och är ett FN-domstol vars uppgift är att handskas med krigsbrott begångna under de olika konflikterna i det forna Jugoslavien, man kan läsa mer om det här. När det gäller brevet från ICTY så står det ingenstans om att man “vill ha granskning” av SVT framtida program, antigen så har Kronlid och Drangel inte läst brevet ordentligt eller så väljer de att förvanska det ICTY skriver.  I brevet står det att;

 ”The Outreach Programme ifrågasätter inte rätten till yttranderihet eller SVTs rätt till att sända vilka program de vill, det skulle vara direkt olämpligt för mig att diktera för SVT vad de ska sända och ingår dessutom inte i våra arbetsuppgifter”

Däremot så reagerar man mot att filmen Staden som Offrades försöker dribbla bort det faktum att över 8000 människor mördades kallblodigt och att filmen försöker introducera ett kålsuparteori som går tvärtemot det som har fastslagits  ”bortom varje rimlig tvivel” med hjälp av cirka 4000 vittnen och domare av högsta internationella rang under en period på 16 år  ICTY Outreach Programme,  ( som är Haagtribunalens PR-avdelning) skickade brevet till NRK och SVT just pga det anledningen; att man har under 16 års tid samlat på sig enorma volymer material som visar bortom rimligt tvivel på vad som hände i Srebrenica och hoppas att när man väl visar en dokumentär om ett folkmord att man tar i beaktande det som har fastlagit att det var folkmord och tillåter att tribunalen visa vad man har kommit fram till. Det handlar trots allt om Folkmord. För övrigt så kom ICJ (The International Court of Justice) 2007 fram att det som hände i Srebrenica var folkmord. ICTY och ICJ är för övrigt inte samma sak ifall någon tror det.

En annan sak som är intressant med allt detta det är att Kronlids blogginlägg skrevs den 3 september 2011, det är väl bara bra att Kronlid inte tänker ge efter för påtryckningar och kommer fortsätta med sitt engagemang i den bosniska entitet RS (Republika Srpska) det som är märkligt är att den socialistiska internationalen stängde av Milorad Dodiks SNSD (oberoende socialdemokrater) den 3 juli 2011 pga partiets nationalistiska och extremistiska åsikter. Det är häpnadsväckande att Kronlid inte verkar minsta bekymrad över det. Första september i år så uteslöts partiet helt. The International Institute for Middle-East and Balkan Studies (IFIMES) baserad i Ljubljana, Slovenien skrev den 18 maj 2012 i sin rapport om Bosnien att;

 ”Allvarliga frågetecken finns kring den socialdemokratiska aspekten av Milorad Dodiks parti, SNSD sedan 2006 har dess politik och verksamhet haft väldigt lite gemensamt med traditionell socialdemokrati.” IFIMES är väldigt kritiska till SNSD och drar den slutsatsen att Milorad Dodiks parti “har mer gemensamt med den franske ultranationalisten Jean Marie Le Pen och hans högerextrema Front National, samt den österrikiske högerextreme politikern Jörg Haider än det har med traditionella socialdemokratiska värden.”

Man måste också påpeka att Milorad Dodik själv har vid flera tillfällen förnekat folkmordet i Srebrenica senast nu  under valspurten i de bosniska lokalvalen just i Srebrenica när han valtalade med sitt parti SNSD. Vid tidigare tillfällen har har lovat och gett både moralisk och finansiellt stöd till folkmordsförnekaren Stefan Karganovic  och hans “Srebrenica Historical Project” samma “historiska projekt” som Alex Voronov nämner i sitt artikel och som Foreign Policy.com och USHMM ( United States Holocaust Memorial Museum ) skrev om i somras under titeln The wages of genocide denial. När det gäller “närmare granskning av av domar från Haagtribunalen”  så kommer det aldrig fram i filmen att det är det som eftersträvas, Haagtribunalen nämns aldrig, däremot så kan det vara bra att veta att varken Karganovic eller hans “experter” har lyckats bevisa någonting, varken i Haag eller i Bosnien. Man kan läsa mer om deras “kvalifikationer” här.

Man skulle också kunna säga så här; Fylking borde inte ha sagt det han sa på det sättet och han gjorde rätt i att be om ursäkt, Justitiekanslern friade honom från misstanke om hets mot folkgrupp den 15 maj i år. Man skulle också kunna tillägga att Ratko Mladic höll sig undangömd i 16 år. Radovan Karadzic i 13 år Goran Hadzic 16 år och det finns otvetydiga bevis på att de fick hjälp av militära och underrättelseorgan i Serbien längt efter att Milosevic hade störtats. Serbien har också tagit ett steg bakåt, i maj så valde man den reformerade nationalisten Tomislav Nikolic till president, en av de första saker han gjorde när han tillträdde var att förneka folkmordet i Srebrenica. Det är mer än uppenbart att Serbien har inte gjort upp med sitt förflutna.

Det som hände i Srebrenica var ett välplanerat folkmord, en mordoperation som saknar motstycke i Europa efter andra världskriget och Staden som Offrades försökte dribbla bort det och lägga över ansvaret för folkmordet på offren genom att sprida revisionistiska myter som har florerat på olika serbnationalistiska sajter i 10-15 år. Krister Kronlid har genom sitt försvar av filmen trampat i samma serbnationalistiska propagandacentral och historierevisionistisk kloak som SVT. Har Krister Kronlid förstått vad han har gett sig i?

(Jonas Paulsson har kommit med en debattartikel om samma ämne, den publicerades idag 2012-11-08 i Svenska dagbladet. “Så kan en journalist tystas” )