Milorad Dodik, från opportunist till nationalist : Del 1

Förra veckans lokalval i Bosnien gav ett antal överraskande resultat, en del positiva en del negativa, det är dock uppenbart att Bosnien som stat står inför ett vägskäl.  Det mest uppseendeväckande resultatet i lokalvalen skedde i entitetet Republika Srpska där SNSD (oberoende socialdemokraterna) Milorad Dodik led ett överraskande förlust.

Milorad Dodik har länge fört en sönderslitande nationalistisk och separatistisk politik och har istället för att jobba med att  föra landet samman  lett till en djupare splittring bland de olika etniska grupperna.  Politiska analytiker på Balkan har såklart sett det här som ett kalkyrerat drag som har mer med politisk opportunism att göra än serbisk nationalism.  Fast är det verkligen bara opportunism? Eller har Milorad Dodik gått över gränsen? Fram till valet förra veckan så har de flesta bedömare ansett att hans politik har varit framgångsrik…

För att förklara fenomenet Milorad Dodik måste börja från början. Under Bosnienkriget och omedelbart efteråt, Milorad Dodik odlade fram en bild av sig själv som motståndare till Radovan Karadzic, dåvarande presidenten i Republika Srpska. Under åren efter Bosnienkriget 1992-95, kallade Dodik Radovan Karadzic  för  “en skurk” och en “irritation för det serbiska folket”.

För bara sex år sen så uppmanade Milorad Dodik  Radovan Karadzic och Ratko Mladic att överlämna sig till krigsförbrytartribunalen i Haag och att dessa två herrar var inte ”serbiska hjältar.” Ungefär samtidigt så uttryckte Dodik klart och tydligt på bosnisk tv att det som hände i Srebrenica var folkmord. I slutet maj 2011 omedelbart efter Mladic greps i Serbien hölls en stor demonstration till stöd för Ratko Mladic i Banja Luka. Året innan meddelade Dodik att han kommer att inrätta en fond för att finansiera försvaret av serber som står åtalade för krigsförbrytelser, inklusive Karadzic och Mladic.

Dodik nu förnekar sina tidigare tidigare uttalanden om Srebrenica, och i stället försöker bagatellisera omfattningen av de brott som begicks det 1995. Som ett led i det har han uttalat stöd för den USA baserade självutnämnde advokaten och folkmordsförnekaren Stephen Karganovic och hans “Srebrenica Historical Project” ett icke statlig organistaion som specialiriserar sig på att sprida revisionistiska myter om Srebrenica. Innan det var Karganovic mest känd som tolk för dömde krigsförbrytaren Momcilo Krajisnik, nära samarbetspartner till Radovan Karadzic och talman i den bosnienserbiska parlamentet under krigsåren. Krajisnik dömdes till 27 års fängelse 2007 för brott mot mänskligheten. 2008 deltog Milorad Dodik på en seminarium som anordnades av Karganovic i Banja Luka, där Dodik lovade sitt fulla stöd för Stephen Karganovic projekt. Det är värt att betona att Karganovic och hans team från “Srebrenica Historical Project” har ännu inte bevisat någonting varken i Haag eller i de olika rättegångarna som har hållits i Bosnien och andra länder där Karganovic egna “experter” har överbevisats och deras kunskap om DNA-teknik och obduktion har ifrågasatts. Trots detta har Milorad Dodik och Republika Srpska fortsatt stödja Karganovic historierevisionism och har på kuppen gjort sig medskyldig till folkmordsförnekelse.

Det mest talande exemplet på Srebrenica Historical Projects riktiga syfte kunde beskådas under Pelemis/Simic rättegången. De två männen var anklagade för delaktighet i massavrättningarna som tog plats i byarna Pilica och Branjevo.  Karganovics neuro-forensiska(rättsmedicinska) expert Ljubisa Simic medverkade som expertvittne för Slavko Perics försvar i syfte att motbevisa de identifieringar som hade gjort i Branjevo. Korsförhörd av statsåklagaren Erik Larson, neurokirurgen Simic, som föreberett sina resultat i rollen som medicinsk expert, sade att hans namn inte fanns med på listan över domstolsexperter, han har inte klarat sin specialist-examen och han hade inte vittnat vid någon annan rättegång innan. Han bekräftade att ingen organisation hade certifierat honom som expertvittne i rättsmedicin, patologi eller DNA-analys. Han hade inte deltagit i några uppgrävningar, hade hade aldrig utfört obduktion på egen hand och han hade aldrig utfört identifikation med DNA-analys. Han höll med åklagaren att han “fick informell utbildning om DNA-analys”.

Simic bekräftade också att han arbetade med “Srebrenica historiskt projekt” NGO, men kunde inte bekräfta att organisationens roll var att förneka folkmordet i Srebrenica. “Jag kan inte svara på den frågan. Jag behandlar medicinska frågor i denna organisation,” sade Simic.”

Ironin blir ännu större då man faktiskt går in på Srebrenica Historical Project där framställs Ljubisa Simic som kunnig inom alla dessa områden och har författat ett stor antal artiklar där han “vederlägger” alla de fynd som DNA-experter, neuro-forensiska experter, rättsmedicinska antropologer och patologer från hela världen har jobbat med under snart 17 års tid. Däremot så har han självinte lyckats lägga  fram några belägg för sina teorier eller motbevisa några av de grundläggande historiska sanningar om Srebrenica i rättegångsalen. Det spelar dock mindre roll, personer som Karganovic, Simic, Alexander Dorin , Zorica Mitic, Nebojsa Malic, Srdja Trifkovic har ett roll att spela ingen egentligen kräver att de ska lägga fram någon som helst bevis för sina teorier. Det vore meningslöst, de talar till de frälsta till de som  förnekar Srebrenica hände i samma veva som de rättfärdigar det. Serbnationalister, islamofober, västhatare, och konspirationsteoretiker… Ni vet vilka de är, kommentarstråden är fulla av de självutnämnda försvarare av ideal de inte riktigt förstår. Hände Srebrenica så är ändå ingen big deal, “de är ändå muslimer” “de förökar ju sig som insekt” är mantrat. Hände det inte så är det bevis på någon stor konspiration… I vilket fall så är de som vill vårda minnet av offren som bär den största bördan.

För att citera Michael Dobbs :

 “Föreställ er att den tyska förbundsriksdagen skulle bestämma att varje år ge David Irving en viss summa så han skulle kunna fortsätta med sitt historierevisionism kring förintelsen”

Det Dobbs menar är att ett lögn är ett lögn,  rätt och slätt. Ett mer passande beskrivning är den  Eskiltuna Kurirens Alexander Voronov gav ifjol då han  skrev  om “Staden som Offrades” där bla Karganovic samarbetspartner Zorica Mitic agerade som konsult.

“Den som studerar tv-dokumentärens eftertexter upptäcker också ett par intressanta namn. Bland filmens konsulter finns en viss Zorica Mitic. Hon är läkare och författare, född i Belgrad och sedan 2000 bosatt i Norge. I en intervju för den serbiska nyhetssajten Pecat om tv-dokumentären, publicerad 21 juli, ger hon tips på ett antal böcker som ”avslöjar myten om ’folkmord’”. Den norska filmen presenteras i artikeln som del i samma arbete. Mitic tipsar även om det historiska projektet Srebrenica – en anonymiserad hemsida full av så kallade nya fynd, avslöjanden och alternativa bilder av vad som hände.”

Så ser det alltså ut. I anslutning till tv-dokumentären finns en serbnationalistisk propagandacentral och en historierevisionistisk kloak. “

Där befinner sig Milorad Dodik nu. Dragan Cavic, som var president i RS mellan 2002 och 2006, hävdar att Dodik har vänt sig till nationalism av praktiska skäl.  “Den populistiska inställningen till politik innebär att alla tidigare kritiska uttalanden Milorad Dodik har gjort mot Karadzic och andra krigstida bosnienserbiska ledarna har nu lagts åt sidan på grund av att Dodik måste vinna röster”, sade Cavic. “Dodiks parti SNSD, har beräknat att den retorik som det har använts under de senaste åren är det enda sättet man kan utöva makt på alla nivåer. Rent pragmatiskt intresse ligger bakom denna populistiska inställning.”  Den bosnisk-serbiska ledarens nationalism och separatism påminer väldigt mycket om Karadzic tid och har lett till en ansträngd relation med det internationella samfundet, och med själva staten Bosnien och Hercegovina i vilket RS ingår.

“När man börjar använda nationalistisk retorik, innebär det att man har slut på fler argument,”säger  Bakhtijar Aljaf, direktör  för IFIMES – International Institute for Middle-East and Balkan studies, baserad i Ljubljana – Slovenien “Det skulle vara mycket bättre om Dodik hade något att berätta för folk om utvecklingen av RS, om utländska investeringar, men det kan han inte det enda han har att ge de är nationalism. Det är deras soul food.” Så att säga…

Historikern och balkanexperten Florian Bieber som är professor vid Centre for South-East European Studies at the University of Graz  hävdar att Dodik har faktiskt tagit steget från att vara politisk opportunist till att vara nationalist.  Han hävdar att politiker som Dodik ofta börjar med nationalismen som ett verktyg för att avancera, men senare börjar de att tro på sin egen retorik.   “Han är påverkad av framgången han har haft med sin nationalism, och efter ett tag så korsar man en gräns och man kan inte gå tillbaka, hävdar Bieber. “På detta sätt, liknar  han andra fd serbiska ledare så som Slobodan Milosevic. Båda började som pragmatiska, teknokratiska politiker men till slut förvandlades de till nationalister. Båda kunde ha varit enande, pragmatiska politiker, men valde det enklare sättet, att vädja till nationalistiska känslor. ”  Del av denna populistiska strategi innebär att flirta med det extrema nationalistiska segmentet av väljarkåren.

Milorad Dodiks “flört” med nationalism har också resulterat i att hans SNSD ( obreoende socialdemokrater) har avstängts från den Socialistiska Internationalen på grund av sitt nationalistiska och extremistiska politik.

2011 rapporterade Reuters att underrättelseinformation som hade snappats upp av Wikileaks målade upp en tydlig bild av vad USAs ambassadör och många andra diplomater i regionen tyckte om Milorad Dodik. Han sågs och fortfarande ses som det största hotet mot stabilitet i regionen.  I september 2009 hävdade han i ett möte med den amerikanske ambassadören Charles English att Bosniaker hade själva iscensatt de ökända attackerna mot Markale marknaden 1994 och 1995. Över 100 människor dödades då i attackerna. Den amerikanske ambassadören var däremot inte särskilt mottaglig för Dodiks revisionistiska teorier.

“Att förneka attackerna var som att förneka Srebrenica och de som gör det skulle behandlas som Förintelseförnekare”  sa Charles English, en erfaren diplomat med flera år i tjänst på Balkan till Milorad Dodik.”

English skrev i sin rapport till Washington att ;

“Även om Dodiks retorik låter absurt för utomstående, i  RS (Republika Srpska)  tas hans retorik på allvar och det gör honom till en favorit bland nationalisterna. Detta skapar ett klimat inom RS som gör det omöjligt för alla politiker, inklusive Dodik, för att göra kompromisser, inklusive implementeringen av statliga reformer, som är nödvändiga för att föra Bosnien närmare till NATO och EU.”  Än mer farligt är det faktum det skapas ett klimat där serberna ser staten som en fiende och väcker förhoppningar om RS att vid någon tidpunkt kommer separeras från resten av Bosnien Hercegovina.”

Tre år senare är vi där, Bosniens väg till EU och NATO är blockerade och alla förslag till reformer som kan leda landet i rätt riktning ekonomiskt, rättsligt, till och med sportsligt blockeras av Milorad Dodik och hans SNSD.

Del 2 kommer publiceras på min blogg lördag 2012-10-27

Mirza Hota

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s