Milorad Dodik, från opportunist till nationalist: Del 2

The International Institute for Middle-East and Balkan Studies (IFIMES) baserad i Ljubljana, Slovenien publicerade den 18 maj 2012 en utförlig rapport om den politiska och ekonomiska situationen i Bosnien Hercegovina. En sammanfattning på engelska kan hittas här

De skriver bla : “Sedan 2006, har inga betydande framsteg märkts i Bosnien  Hercegovina (BiH) och västra Balkanregionen. Den politiske ledare som bär huvudansvaret för denna situation är presidenten i Republika Srpska Milorad Dodik och hans parti (alliansen av oberoende socialdemokraterna, SNSD) Allvarliga frågetecken finns kring den socialdemokratiska aspekten av Milorad Dodiks parti, SNSD sedan 2006 har dess politik och verksamhet haft väldigt lite gemensamt med traditionell socialdemokrati.  Som jag tog upp tidigare har SNSD avstängts från den Socialistiska Internationalen pga. dess nationalistiska och extremistiska politik.

Den 1 september i år så uteslöts de helt. IFIMES är väldigt kritiska till SNSD och drar den slutsatsen att Milorad Dodiks parti har mer gemensamt med den franske ultranationalisten Jean Marie Le Pen och hans högerextrema Front National, samt den österrikiske högerextreme politikern Jörg Haider än det har med traditionella socialdemokratiska värden.

Vidare skriver IFIMES att det är ingen hemlighet att det finns en privat underrättelse organ och (para) militära enheter i Republika Srpska under kontroll av Milorad Dodik. En del av dem är registrerade som säkerhetsföretag medan andra arbetar på andra sätt. Stark underrättelse och (para) militära styrkor ligger i närheten av distriktet Brcko som är av strategisk värde för RS på samma sätt som den var under Bosnienkriget. Tanken där är att vid ett eventuell secession från Bosnien så skulle Dodik kunna säkerställa en korridor genom Brcko som skulle ansluta västra delen av Republika Srpska med dess östra del och med Serbien.

“En annan oroväckande trend är Milorad Dodiks fortsatta stöd för krigsförbrytare. Det faktum att Dodik utgör ett allvarligt hot mot den europeiska säkerheten framgår också av hans inblandning i norra Kosovo. Dodik har strategiskt ingripit i dessa händelser och direkt orsakar skada för Serbien.”

Enligt IFIMES har Milorad Dodik visat stöd för en viss typ av ”verksamhet” i norra Kosovo som kan bara anses som kriminella element. Medan RS största stad Banja Luka har under de senaste åren blivit ett av de viktigaste centren för brottslingar i regionen under överinseende av den nuvarande regimen. Detta framgår av flera väpnade konflikter mellan kriminella grupper i Banja Luka som har bedömts som en av de minst säkra städerna i regionen.

Fram till 5 oktober har Milorad Dodiks styre i Republika Srpska varit i stort sett enväldig, någon livskraftig opposition har det inte funnits i alla fall inte om skulle tro Dodik själv som har gjort lite grann som han har velat. Visst på ytan har det verkat som om Milorad Dodik och hans styre i RS har inte haft några utmanare men under ytan har missnöjet pyrt. Dodik har under sin tid gjort allt i sin makt att hämma eller hindra en positiv ekonomisk och politisk utveckling i Bosnien Herzegovina, Marko Prelec huvudansvarige för International Crisis Groups Balkanavdelning sammanfattade situationen i så här sin rapport 2011;

 “Fick de själva välja, många serber kanske föredrar självständighet, men de är väl medvetna om att ett försök till självständighet skulle medföra allvarliga risker, ”RS har ett ansvar och ett starkt intresse i att se Bosnien lyckas, eftersom det inte skulle överleva Bosniens misslyckande”. Sedan 2006, under ledning av den karismatiske Milorad Dodik har RS sakta men säkert undergrävt statliga institutioner som skapats efter kriget. Relationen mellan Bosniens högsta ledare har nått botten. Ekonomin har lidit och RS konstanta strider med Sarajevo och OHR har drivit bort investerare som söker stabilitet. RS har också allvarliga interna problem. Det är fortfarande alltför dominerat av svågerpolitik och korruption och eliten har straffrihet. Politiska, ekonomiska och sociala skillnaderna mellan dess östra och västra delar växer”

Under sin tid vid makten har Dodik istället för att jobba aktivt för försoning och ekonomisk tillväxt och politiskt stabilitet i Bosnien Herzegovina riktat blickarna istället mot Serbien i ett försök att odla någon slags billateral relation till Bosniens grannland. Sex år sen skrev RS och Serbien på ett avtal om ekomonisk samarbete, detta sågs med irritation av OHR och Sarajevo och var med största sannolikhet också tänkt att vara en provokation, en noga uträknad provokation som skulle få Milorad Dodiks aktie att stiga bland serbiska nationalister i RS och Serbien och president Tadic spelade mer än gärna med.  Nu sex år senare så analyseras avtalet av ekonomer och balkanexperter och frågan som dyker upp är;  var det värt det?

I en intervju för Slobodna Evropa.org (Radio Free Europe) kommenterar  serbiske ekonomen Damir Miljević samarbetet så här ;

 “Det handlar om ett samarbete utan någon form av innehåll när det gäller framförallt ekonomi. Visst delegationer har åkt till och från Belgrad men för oss här i Serbien har vi inte kunnat se några konkreta resultat” Detta samarbete har varit mest för syns skull” De stora investeringsplaner som Serbien och RS har pratat om har i stort sett uteblivit, det har däremot gjort en stor sak av dessa relationer, när det är fråga om politisk självpromotion.”

Den österrikiske historikern Florian Bieber säger i samma intervju att ;

“I fall det handlar om ett ekonomiskt avtal, så är det mest logiska att ett avtal sluts mellan två länder i detta fall Bosnien Herzegovina och Serbien och inte mellan Serbien och ett entitet (RS) I själva verket handlar det om ett politisk avtal eftersom det är viktigt för Serbien att visa stöd för RS ur en nationell eller “patriotisk” perspektiv (Serbien var trots allt med och skapade RS.) Det handlar i stort sett alltid om propaganda, det finns aldrig någonting substans bakom dessa avtal, men det är klart den här typen av stöd kommer bra till hands när det är valtider” avslutar Bieber.

Man skulle kunna sammafatta det så här, varken RS eller Serbien har gynnats ekonomiskt av detta men politiskt har det kommit till nytta framför allt i valtider då man kan se Boris Tadic och Milorad Dodik omfamna varandra och lova varandra stöd så kommer man långt med det i nationalistiska kretsar. Det har däremot inte medfört någon substantiellt och befolkningen i RS har inte dragit nytta av detta mer än att det har varit någon form av “soul food” för dem för att citera Baktjar Atif. Det har däremot skadat Bosnien Herzegovina som stat och skadat den så viktiga försoningsprocessen och återuppbyggnadsprocessen som innan Dodiks tillträde sågs som en framgångsaga. Bosnien sågs som ett sällsynt framgång Newsweeks Ginanne Brownell skrev augusti 2006

 “Det är svårt att tro detta är Bosnien – Denna plats som introducerade världen till begreppet “etnisk rensning.” Ett decennium efter det brutala kriget är slut, har landet äntligen rest sig. En rapport från Världsbanken beskriver Bosnien som en framgångsaga”.” Och det ser ut att vara så. “Vår ekonomi var innan helt beroende av internationellt bistånd”, säger premiärministern Adnan Terzic till Newsweek men nuförtiden så pekar allt uppåt ” Bosniens BNP har tredubblats under det senaste decenniet. Export, bland annat stål och trä, är upp med 50 procent. Regeringen har framgångsrikt privatiserat flera banker. Utländska direktinvesteringar har tredubblats sedan 1999 till 750 miljoner euro år2004 – och trenden är snabbt accelererande uppåt. Bosnien har till skillnad från grannlandet Kroatien och Serbien, även del av de andra  f.d. Jugoslaviska republiker, praktiskt taget ingen utlandsskuld. Inflationen ligger på 2 % och är lägre än Storbritanniens. -Jag tror styrelserum skulle göra klokt i att titta på Bosnien… Säger Dirk Reinermann från världsbanken.”

Så såg det ut 2006, utifrån International Crisis Groups rapport från oktober 2011 så kan man se att det har skett en drastisk försämring, självklart så har den ekonomiska krisen påverkat Bosnien Herzegovina också  men den politik som har förts sedan 2006 har lamslagit landet ekonomiskt och Milorad Dodiks flört med serbisk nationalism och hans destruktiva politik har ökat splittringar i relationerna mellan landets politiker, men framförallt mellan de olika etniska grupper. Vad det kommer leda till är ännu oklart men det är tydligt att Bosnien befinner sig i en svår ekonomisk och politisk situation.

Radio Free Europe´s artikel är på serbokroatiska och översattes av mig, Newsweeks artikel från 2006 kan bara läsas av prenumeranter men Srebrenica Genocide Blog har fått tillstånd att publicera den och den kan läsas i sin helhet här

Milorad Dodik, från opportunist till nationalist : Del 1

Förra veckans lokalval i Bosnien gav ett antal överraskande resultat, en del positiva en del negativa, det är dock uppenbart att Bosnien som stat står inför ett vägskäl.  Det mest uppseendeväckande resultatet i lokalvalen skedde i entitetet Republika Srpska där SNSD (oberoende socialdemokraterna) Milorad Dodik led ett överraskande förlust.

Milorad Dodik har länge fört en sönderslitande nationalistisk och separatistisk politik och har istället för att jobba med att  föra landet samman  lett till en djupare splittring bland de olika etniska grupperna.  Politiska analytiker på Balkan har såklart sett det här som ett kalkyrerat drag som har mer med politisk opportunism att göra än serbisk nationalism.  Fast är det verkligen bara opportunism? Eller har Milorad Dodik gått över gränsen? Fram till valet förra veckan så har de flesta bedömare ansett att hans politik har varit framgångsrik…

För att förklara fenomenet Milorad Dodik måste börja från början. Under Bosnienkriget och omedelbart efteråt, Milorad Dodik odlade fram en bild av sig själv som motståndare till Radovan Karadzic, dåvarande presidenten i Republika Srpska. Under åren efter Bosnienkriget 1992-95, kallade Dodik Radovan Karadzic  för  “en skurk” och en “irritation för det serbiska folket”.

För bara sex år sen så uppmanade Milorad Dodik  Radovan Karadzic och Ratko Mladic att överlämna sig till krigsförbrytartribunalen i Haag och att dessa två herrar var inte ”serbiska hjältar.” Ungefär samtidigt så uttryckte Dodik klart och tydligt på bosnisk tv att det som hände i Srebrenica var folkmord. I slutet maj 2011 omedelbart efter Mladic greps i Serbien hölls en stor demonstration till stöd för Ratko Mladic i Banja Luka. Året innan meddelade Dodik att han kommer att inrätta en fond för att finansiera försvaret av serber som står åtalade för krigsförbrytelser, inklusive Karadzic och Mladic.

Dodik nu förnekar sina tidigare tidigare uttalanden om Srebrenica, och i stället försöker bagatellisera omfattningen av de brott som begicks det 1995. Som ett led i det har han uttalat stöd för den USA baserade självutnämnde advokaten och folkmordsförnekaren Stephen Karganovic och hans “Srebrenica Historical Project” ett icke statlig organistaion som specialiriserar sig på att sprida revisionistiska myter om Srebrenica. Innan det var Karganovic mest känd som tolk för dömde krigsförbrytaren Momcilo Krajisnik, nära samarbetspartner till Radovan Karadzic och talman i den bosnienserbiska parlamentet under krigsåren. Krajisnik dömdes till 27 års fängelse 2007 för brott mot mänskligheten. 2008 deltog Milorad Dodik på en seminarium som anordnades av Karganovic i Banja Luka, där Dodik lovade sitt fulla stöd för Stephen Karganovic projekt. Det är värt att betona att Karganovic och hans team från “Srebrenica Historical Project” har ännu inte bevisat någonting varken i Haag eller i de olika rättegångarna som har hållits i Bosnien och andra länder där Karganovic egna “experter” har överbevisats och deras kunskap om DNA-teknik och obduktion har ifrågasatts. Trots detta har Milorad Dodik och Republika Srpska fortsatt stödja Karganovic historierevisionism och har på kuppen gjort sig medskyldig till folkmordsförnekelse.

Det mest talande exemplet på Srebrenica Historical Projects riktiga syfte kunde beskådas under Pelemis/Simic rättegången. De två männen var anklagade för delaktighet i massavrättningarna som tog plats i byarna Pilica och Branjevo.  Karganovics neuro-forensiska(rättsmedicinska) expert Ljubisa Simic medverkade som expertvittne för Slavko Perics försvar i syfte att motbevisa de identifieringar som hade gjort i Branjevo. Korsförhörd av statsåklagaren Erik Larson, neurokirurgen Simic, som föreberett sina resultat i rollen som medicinsk expert, sade att hans namn inte fanns med på listan över domstolsexperter, han har inte klarat sin specialist-examen och han hade inte vittnat vid någon annan rättegång innan. Han bekräftade att ingen organisation hade certifierat honom som expertvittne i rättsmedicin, patologi eller DNA-analys. Han hade inte deltagit i några uppgrävningar, hade hade aldrig utfört obduktion på egen hand och han hade aldrig utfört identifikation med DNA-analys. Han höll med åklagaren att han “fick informell utbildning om DNA-analys”.

Simic bekräftade också att han arbetade med “Srebrenica historiskt projekt” NGO, men kunde inte bekräfta att organisationens roll var att förneka folkmordet i Srebrenica. “Jag kan inte svara på den frågan. Jag behandlar medicinska frågor i denna organisation,” sade Simic.”

Ironin blir ännu större då man faktiskt går in på Srebrenica Historical Project där framställs Ljubisa Simic som kunnig inom alla dessa områden och har författat ett stor antal artiklar där han “vederlägger” alla de fynd som DNA-experter, neuro-forensiska experter, rättsmedicinska antropologer och patologer från hela världen har jobbat med under snart 17 års tid. Däremot så har han självinte lyckats lägga  fram några belägg för sina teorier eller motbevisa några av de grundläggande historiska sanningar om Srebrenica i rättegångsalen. Det spelar dock mindre roll, personer som Karganovic, Simic, Alexander Dorin , Zorica Mitic, Nebojsa Malic, Srdja Trifkovic har ett roll att spela ingen egentligen kräver att de ska lägga fram någon som helst bevis för sina teorier. Det vore meningslöst, de talar till de frälsta till de som  förnekar Srebrenica hände i samma veva som de rättfärdigar det. Serbnationalister, islamofober, västhatare, och konspirationsteoretiker… Ni vet vilka de är, kommentarstråden är fulla av de självutnämnda försvarare av ideal de inte riktigt förstår. Hände Srebrenica så är ändå ingen big deal, “de är ändå muslimer” “de förökar ju sig som insekt” är mantrat. Hände det inte så är det bevis på någon stor konspiration… I vilket fall så är de som vill vårda minnet av offren som bär den största bördan.

För att citera Michael Dobbs :

 “Föreställ er att den tyska förbundsriksdagen skulle bestämma att varje år ge David Irving en viss summa så han skulle kunna fortsätta med sitt historierevisionism kring förintelsen”

Det Dobbs menar är att ett lögn är ett lögn,  rätt och slätt. Ett mer passande beskrivning är den  Eskiltuna Kurirens Alexander Voronov gav ifjol då han  skrev  om “Staden som Offrades” där bla Karganovic samarbetspartner Zorica Mitic agerade som konsult.

“Den som studerar tv-dokumentärens eftertexter upptäcker också ett par intressanta namn. Bland filmens konsulter finns en viss Zorica Mitic. Hon är läkare och författare, född i Belgrad och sedan 2000 bosatt i Norge. I en intervju för den serbiska nyhetssajten Pecat om tv-dokumentären, publicerad 21 juli, ger hon tips på ett antal böcker som ”avslöjar myten om ’folkmord’”. Den norska filmen presenteras i artikeln som del i samma arbete. Mitic tipsar även om det historiska projektet Srebrenica – en anonymiserad hemsida full av så kallade nya fynd, avslöjanden och alternativa bilder av vad som hände.”

Så ser det alltså ut. I anslutning till tv-dokumentären finns en serbnationalistisk propagandacentral och en historierevisionistisk kloak. “

Där befinner sig Milorad Dodik nu. Dragan Cavic, som var president i RS mellan 2002 och 2006, hävdar att Dodik har vänt sig till nationalism av praktiska skäl.  “Den populistiska inställningen till politik innebär att alla tidigare kritiska uttalanden Milorad Dodik har gjort mot Karadzic och andra krigstida bosnienserbiska ledarna har nu lagts åt sidan på grund av att Dodik måste vinna röster”, sade Cavic. “Dodiks parti SNSD, har beräknat att den retorik som det har använts under de senaste åren är det enda sättet man kan utöva makt på alla nivåer. Rent pragmatiskt intresse ligger bakom denna populistiska inställning.”  Den bosnisk-serbiska ledarens nationalism och separatism påminer väldigt mycket om Karadzic tid och har lett till en ansträngd relation med det internationella samfundet, och med själva staten Bosnien och Hercegovina i vilket RS ingår.

“När man börjar använda nationalistisk retorik, innebär det att man har slut på fler argument,”säger  Bakhtijar Aljaf, direktör  för IFIMES – International Institute for Middle-East and Balkan studies, baserad i Ljubljana – Slovenien “Det skulle vara mycket bättre om Dodik hade något att berätta för folk om utvecklingen av RS, om utländska investeringar, men det kan han inte det enda han har att ge de är nationalism. Det är deras soul food.” Så att säga…

Historikern och balkanexperten Florian Bieber som är professor vid Centre for South-East European Studies at the University of Graz  hävdar att Dodik har faktiskt tagit steget från att vara politisk opportunist till att vara nationalist.  Han hävdar att politiker som Dodik ofta börjar med nationalismen som ett verktyg för att avancera, men senare börjar de att tro på sin egen retorik.   “Han är påverkad av framgången han har haft med sin nationalism, och efter ett tag så korsar man en gräns och man kan inte gå tillbaka, hävdar Bieber. “På detta sätt, liknar  han andra fd serbiska ledare så som Slobodan Milosevic. Båda började som pragmatiska, teknokratiska politiker men till slut förvandlades de till nationalister. Båda kunde ha varit enande, pragmatiska politiker, men valde det enklare sättet, att vädja till nationalistiska känslor. ”  Del av denna populistiska strategi innebär att flirta med det extrema nationalistiska segmentet av väljarkåren.

Milorad Dodiks “flört” med nationalism har också resulterat i att hans SNSD ( obreoende socialdemokrater) har avstängts från den Socialistiska Internationalen på grund av sitt nationalistiska och extremistiska politik.

2011 rapporterade Reuters att underrättelseinformation som hade snappats upp av Wikileaks målade upp en tydlig bild av vad USAs ambassadör och många andra diplomater i regionen tyckte om Milorad Dodik. Han sågs och fortfarande ses som det största hotet mot stabilitet i regionen.  I september 2009 hävdade han i ett möte med den amerikanske ambassadören Charles English att Bosniaker hade själva iscensatt de ökända attackerna mot Markale marknaden 1994 och 1995. Över 100 människor dödades då i attackerna. Den amerikanske ambassadören var däremot inte särskilt mottaglig för Dodiks revisionistiska teorier.

“Att förneka attackerna var som att förneka Srebrenica och de som gör det skulle behandlas som Förintelseförnekare”  sa Charles English, en erfaren diplomat med flera år i tjänst på Balkan till Milorad Dodik.”

English skrev i sin rapport till Washington att ;

“Även om Dodiks retorik låter absurt för utomstående, i  RS (Republika Srpska)  tas hans retorik på allvar och det gör honom till en favorit bland nationalisterna. Detta skapar ett klimat inom RS som gör det omöjligt för alla politiker, inklusive Dodik, för att göra kompromisser, inklusive implementeringen av statliga reformer, som är nödvändiga för att föra Bosnien närmare till NATO och EU.”  Än mer farligt är det faktum det skapas ett klimat där serberna ser staten som en fiende och väcker förhoppningar om RS att vid någon tidpunkt kommer separeras från resten av Bosnien Hercegovina.”

Tre år senare är vi där, Bosniens väg till EU och NATO är blockerade och alla förslag till reformer som kan leda landet i rätt riktning ekonomiskt, rättsligt, till och med sportsligt blockeras av Milorad Dodik och hans SNSD.

Del 2 kommer publiceras på min blogg lördag 2012-10-27

Mirza Hota