The truth and other minor details

PHOTO: Forensic experts in 1996 working in a Srebrenica Genocide mass grave in the village of Pilica.

The assault on truth and memory continues as the propaganda war against the victims of the Srebrenica genocide sees no slowing down…

To this day Serb nationalist websites and on Facebook and other social media outlets continue to spread revisionist myths half-truths and flat out lies about the genocide. The picture below is from a Serb nationalist Facebook page “Borac Republike Srpske” according to the writings below the picture the bodies in the mass grave are Serbs killed by Bosniacs then dumped on garbage site. In reality its a picture of mass grave taken in 1996 at the Pilica Farm, one of the execution-sites during the massacre of up to 8000 men and boys from Srebrenica.  What makes this particular episode even more disturbing is that specific picture is probably the most recognizable of all pictures taken from mass graves in and around Srebrenica.

Srebrenica Genocide Blog, a site dedicated to the victims of the Srebrenica genocide and the aggression on the Republic of Bosnia and Herzegovina has during a period of 12 years collected an impressive amount of documents photos and other material about the persecution and genocide of Bosniacs in Bosnia and Herzegovina. It is also the most important site dealing with the genocide itself and the exhumed mass graves in and around Srebrenica. The picture of the mass grave toghter with an article describing the arrest of two bosnianserb soldiers that participated in the executions at Pilica Farm can be found here.

What is most worrying and depressing is the comments themselves, people who comment and share the picture are justifiably outraged and appalled and see this as evidence of the crimes committed against the Serbs in Bosnia and Srebrenica area. Some see it also as a justification for the Bosnian Serb leadership’s actions.  In fact,  their outrage is based on a lie, a lie that has been repeated over and over again, a lie that has been repeated over the years. Rezak Hukanovic said in his book “The Tenth Circle of Hell”

“The first victim of the war in Bosnia was the truth”

Guardian journalist Ed Vulliamy wrote in the Swedish daily Dagens Nyheter in november 2003,

 “These people don´t ask for much. But I think that the survivors of such crimes and  those suffering from grief over the death of their loved ones, at  least have the right to one thing. Namely this: after being betrayed, they now be allowed to get their lives back, as we admit what happened to them. Their mental health requires that history acknowledges the atrocities committed against them and those they lost. Some of them have had the courage to testify in The Hague, and it is precisely for these reasons. “

He was responding to the then ongoing Ordfront Scandal in Sweden.

The truth is vital for the wounds to heal and some kind of reconciliation process to commence, it is now over 20 years since the Bosnian war broke out, and in November, it will be 17 years since the Dayton agreement which brought peace but also a division of the country and an unofficial endorsement of the policies of Slobodan Milosevic and Radovan Karadzic by the international community.  (To put it differently;  Dayton awarded aggression and genocide) During that time, not much has changed, it would be wrong to say all is lost (it´s not)  but time is running out. Those that care about Bosnia need to get to work in any way they can. That goes for all ethnic groups…

The reconciliation and rebuilding process is also being undermined  by the current Bosnian Serb leadership of Milorad Dodik, who has since he took over power in Republika Srpska worked methodically to spread falsehoods about the genocide in Srebrenica, he is  assisted in this by  number of shadowy figures that help him,  most prominent being Stephen  Karganovic a self-proclaimed lawyer from the United States that leads “The Srebrenica Historical Project” whose goal is to deny and spread myths about the genocide in Srebrenica. The  American magazine Foregin Policy.com has in cooperation with USHMM (United States Holocaust Memorial Museum) Mladic Files written in detail about this organization and its links with Milorad Dodik, as well as the organizations efforts to propagate revisionist myths about Srebrenica.  While I do stand by my earlier critisism of Michael Dobbs and his naive approach to militant Serbian nationalism, and questionable views on the Bosnian war. The USHMM had done a great job in dispelling many of the Serb nationalist myths about Srebrenica and Bosnia. And  it continues to be a thorne in the side of genocide deniers.

The generations born after the war and the genocide must learn the true picture of what happened in Bosnia and what happened in Srebrenica. Truth is one of the cornerstones of Bosnia’s survival. Future generations cannot be burdened for what happened before they were born but we  cannot expect them can build something new if you don’t deal  properly with the past.

( I posted this entry in swedish on the 19th of september, I translated Ed Vullimy´s text from DN, I do not have access to his original article )

Filmen som bosnier glömde

Zana Marjanovic spelar den kvinnliga huvudrollen

Marko Hoare skrev på sin blog 2012 att “Angelina Jolies regidebut, In The Land of Blood and Honey är svårt att titta på.” Svårt att se i den meningen att, det går inte att hitta den. När det gäller här i Sverige, så har det inte släppts, och det verkar inte finnas någon information om när eller var det blir – absolut inte på filmens officiella hemsida, och det har inte vad jag vet förekommit några recensioner av filmen här i Sverige. Jag lyckades se filmen i vintras då en vän delade en länk på Facebook, men det slutar där. Filmen har inte haft biopremiär i Sverige och nu när september månad 2012 närmar sig slutet så har den fortfarande inte haft DVD-premiär i Sverige.  Man kan se filmen mot betalning på Lovefilm.se och det kan beställas via Amazon.com än så länge har filmen inte haft varken bio eller DVD premiär i Sverige. Den kan inte heller beställas här i Sverige.

Jag måste säga att jag såg fram emot att se den här filmen mest pga att det var enligt förhandssnacket första gången en utländsk regissör hade gjort en film om Bosnien-kriget och träffat rätt. Enligt rapporterna så skulle filmen visa att det fanns koncentrationsläger och våldtäktsläger  i landet och mördandet och den etniska rensningen var del av en större plan för ett etniskt ren “serbisk stat”.  Andra filmer har haft klyschartade handlingar där man pratade antigen om någon slags ”alla mot alla” krig eller så var kriget hamnade i bakgrunden och var bara en del av handlingen. Det finns flera exempel på det, bla Savior från 1998 med bla Stellan Skarsgård in en biroll och Richard Shepards misslyckade The Hunting Party från 2007 eller den horribla Behind Enemy Lines från 2001. Det finns dock undantag, Michael Winterbottoms  Welcome to Sarajevo från 1997 träffade rakt i hjärtat med sin rakhet och okonstlade sätt att behandla den brutalitet  som bosnier och framförallt i det här fallet Sarajevoborna fick utstå i tre och halv år. I dessa sammanhang är det också värt att nämna tre bosniska filmer, oscarvinnaren No Man´s Land av Danis Tanovic (2002)  Remake från 2003 och Grbavica 2006

In the Land of Blood and Honey hade världspremiär den 16 februari 2012 men den kom aldrig till Sverige och på filmens officiella hemsida fanns det inget premiärdatum för Sverige.  Frågan man måste ställa sig då är varför? Det rör ju sig trots allt om en storfilm, en Hollywood produktion där en av världens största filmstjärnor Angelina Jolie stod för regin,  i Sverige finns också en stor bosnisk diaspora  så visst finns/fanns det efterfrågan, så varför kom inte filmen till Sverige?

För att kunna förklara det så måste man gå tillbaka till tiden innan inspelningen, då Angelina Jolie offentliggjorde att hon skulle göra en film om Bosnienkriget. Ganska omedelbart så börjades det spridas rykten både i Bosnien och Serbien om vad filmen skulle handla om och hur det behandla temat. I oktober 2010 så drogs in hennes tillstånd att filma i Bosnien, den dåvarande bosniske kulturministern Gavrilo Grahovac, sa at detta berodde formellt på grund av att hon hade misslyckats med att lämna in en kopia av manuset till ministeriet.

Detta kom dock efter klagomål om filmen från en organisation som företräder bosniska våldtäktsoffer, som påstod sig ha lärt sig att handlingen innebar att den Bosniakisk våldtäkt-offer skulle bli kär i en serbisk våldtäktsman. Organisationens ordförande Bakira Hasecic, själv ett våldtäktsoffer, sade att en sådan handling skulle vara en “en upprörande och förödmjukande förvrängning av vår prövning”.

Men  varken Hasecic eller någon medlem av hennes organisation hade faktiskt läst manuset, och det föreslogs att ryktet kan ha sitt ursprung i att TV-Pink en serbisk TV-kanal vars ägare hade kopplingar till Slobodan Milosevics hustru Mira Markovic hade startat ryktet.TV Pinks ägare Zeljko Mitrovic rapporterades ha varit emot mot Jolies filmprojekt på grund av att det var “partisk mot serber”,  När historien om Zeljko Mitrovics påstådda inblandning i affären uppdagades höjde flera bosniska politiker rösten, bland dem  Emir Hadzihafizbegovic, kulturminister för Sarajevokantonen och själv en berömd skådespelare, frågade “Är det så här vi tackar Angelina Jolie … För att hon tar sig tid att visa för världen den bosniska tragedin? En tragedi som hade glömts bort av omvärlden.  För att hon var generös nog att anställa fem eller sex bosniska skådespelare i sin film? Han sade också att det var” groteskt” att ägaren av ett TV-nätverk som har skapats med Milosevic ekonomiska stöd nu var “bekymrad” över bosniska krigsoffer och deras värdighet. Den brittiske historikern och Balkanexperten Marko Hoare skrev om det på sin Greater Surbiton Blog

Goran Kostic

Angelina Jolie har själv hävdat i flera intervjuer att själva anledningen till att hon gjorde filmen var för att belysa situation för bosniska krigsoffer framför allt de 25 000 dokumenterade  bosniska våldtäktsoffer och deras upplevelser.  De systematiska våldtäkterna var en del av den bosnienserbiska krigsstrategin. Enligt Unicef så används sexuell våld mot kvinnor och flickor  i bla Bosnien Rwanda Liberia Somalia och andra krigszoner som ett sätt underminera ett samhälle eller ett etnisk grupp på ett sätt som få vapen kan. Våldtäkt lämnar skador som kan vara förödande på grund av den starka reaktionen på brott och smärta som påverkar hela familjer. Den skada som tillfogas i sådana fall på en kvinna  eller flicka av  en våldtäktsman är ett angrepp på sin familj och kultur.

Långt innan filmen hade premiär så började propaganda-kriget mot filmen från serbiskt håll, serbiska bloggar och tidningar rapporterade om hur filmen framställde alla serber som blodtörstiga barbarer och våldtäktsmän, filmen fick fantastiskt negativ kritik på imdb.com redan veckor innan den hade haft premiär, jag minns att jag skrev på min FB- logg nån gång i januari att flera tusen människor hade gett filmen en etta på Imdb.com en månad innan filmen ens hade premiär vilket var anmärkningsvärt, och betydde att de som röstade var antigen synska eller så var det ett kalkylerat kampanj mot filmen… En annan sak som var anmärkningsvärt var hur många skrev negativa recensioner av filmen på imdb.com innan och efter den hade kommit ut, värt att betona där är att det var också det enda film dessa ”filmvetare” hade recenserat på imdb.com.  Här i Sverige rapporterade Aftonbladet.se att Angelina Jolie hade fått dödshot då filmen hade premiär i Belgrad och en Facebook-kampanj startades mot filmen.

I vintras ringde jag till samtliga distributörer här i Sverige och frågade ifall filmen skulle komma hit, jag fick ett nej, de flesta hade inte ens hört talas om den. Jag frågade också ifall någon annan hade ringt eller e-mailat dessa distributörer, svaret jag fick var att de var inte medvetna om någon intresse för filmen i Sverige.

Jag kan tänka mig att ifall de olika bosniska förbunden här i Sverige faktiskt ringde runt eller om folk skrev på en petition så skulle det inte vara några problem med att få filmen hit, med ett stor bosnisk diaspora så finns det publik… Nu väntar vi fortfarande på DVD-premiär. Det är inte omöjligt att den negativa serb-nationalistiska kampanjen har haft påverkan på filmens distribution, i den meningen att filmdistributörer och DVD-distributörer följer filmsajter och vad som skrivs där. Den negativa kampanjen blandat med ett generell brist på kunskap om Bosnien-kriget  samt ett icke-existerande intresse för filmen i Sverige kan ha gjort att distributörer här  har helt enkelt bestämt sig för att filmen är inte värt att satsa på. En vän till mig med insyn i branschen sa att det spelar ingen roll hur hårt man kampanjar emot en  film eller bok eller skiva, det har som regel motsatt effekt, eftersom intresset för ett produkt ökar, men i det här fallet har den negativa serbnationalistiska kampanjen blandat med det faktum att Bosnien-kriget är inte ett aktuellt ämne och ett icke-existernade intresse här i Sverige gjort sitt.

Jag vet att många frågar sig vad spelar en film för roll? Filmen i sig är kanske inte så viktig men dess öde är symbolisk för den brist på nationell och politisk mognad bland de pro-bosniska krafter. Den bosnienserbiska entitet som skapades genom folkmord och etnisk ensning Republika Srpska har under nationalisten och seperatisten Milorad Dodik jobbat aktivt med att att förminska och relativisera den serbiska aggresionen mot staten Bosnien Hercegovina  och folkmordet i Srebrenica.  Slutmålet för Milorad Dodik är självständighet för RS och ett  införlivande i ett eventuellt Stor-Serbien, hur avlägset det än må vara i nuläget. De pro-bosniska krafter i det här fallet de bosniska organisationer kan inte blunda för det och måste bekämpa det aktivt, nu mer än någonisn eftersom det är tydligt att det råder en djup splittring bland de politiska partierna i den Bosniakisk-Kroatiska federationen, det gynnar så klart nationalisten Dodik som har under flera års tid jobbat aktivt med att få stöd utomlands för sitt projekt.

Av Mirza Hota

Global B&H Network

Om sanningen ska fram

Bilden visar ett massgrav i byn Pilica där ett stort antal bosniaker avrättades efter att Srebrenica hade intagits av Bosnienserbiska styrkor…

Propagandakriget mot offren för folkmordet i Srebrenica fortsätter än idag, på serbnationalistiska anonyma webbsajter och FB-sidor sprids myter om Srebrenica och Bosnienkriget, en av de mest vämjeliga sätten att förminska och relativisera det som hände där är spridningen av falsk information om offren och deras ursprung. Bilden under kommer från den serbnationalistiska FB-sidan “Borac Republike Srpske” där cirkulerar en bild på en massgrav, enligt texten på sidan ska det föreställa serber som mördats av Bosniaker i Srebrenica-området och dumpats i massgravar. I verkligheten är det så att bilden föreställer en massgrav i Pilica där uppemot fem hundra människor  avrättades 13 juli 1995…

Det som gör att man blir än mer illa berörd är det faktum att bilden av massgraven i Pilica är  ikonisk och sammankopplas med folkmordet i Srebrenica mer än någon annan bild från samma händelse.

På sidan Srebrenica Genocide Blog, en hemsida tillängnad  offen för folkmordet och aggressionen mot Bosnien Hercegovina har man under 12 års tid samlat på sig ett imponerande mängd material som alla vittnar om den systematiska förföljesen och folkmordet på bosniaker i Bosnien Herzegovina, där kan man också hitta utförlig information om samtliga massgravar i och runt om i Srebrenica… Bilden på själva massgraven tillsammans med artikel som beskriver gripandet av två bosnienserbiska soldater som deltog kan hittas här

Det som är mest enerverande och deprimerande är själva kommentarerna, folk som kommenterar  och delar bilden är med all rätt indigenrade och förbannade och ser detta som ett bevis på brott begångna mot serber i bosnien och Srebrenica-området. Man ser det också som ett rättfärdigande för den bosnienserbiska ledningens agerande.  I själva verket så  bygger deras indignation på ett lögn, ett lögn som upprepas gång på gång, ett lögn som har upprepats genom åren. Rezak Hukanovic sa i sitt bok “The Tenth Circle of Hell” att   “det första offret i Bosnienkriget var sanningen”

The Guardian journalisten och författaren Ed Vulliamy sa 2003 i DN Kultur att ;

“Det är inte mycket dessa människor begär. Men jag tror att de som överlevt sådana brott och som drabbats av sorg åtminstone har rätt till en sak. Nämligen detta: efter att ha blivit förrådda bör de nu få sina liv tillbaka genom att vi faktiskt vidgår vad det var som hände. Deras mentala hälsa fordrar att historien erkänner de vedervärdigheter som begåtts mot dem och dem de förlorat. Några av dem har haft modet att vittna i Haag, och det just av dessa skäl.”

Sanningen är  livsviktig för att såren ska läka och någon slags försoningsprocess ska inledas, det är nu över 20 år sen kriget i Bosnien utbröt och i november blir det 17 år sedan Daytonavtalet som förde med sig fred men också ett updelning av landet och ett inofficiell godkännande av den politik som Slobodan Milosevic och Radovan Kradzic förde. Under den tiden så har inte mycket förändrats, det vore fel att  säga alla tänker likadant ( alltför få gör inte det)  och att det inte finns hopp men Daytonavtalet har belönat agression och folkmord och  gjort att landet är i praktiken delad och att det finns tre olika sätt att se på historien,  det gör att det finns lite utrymme för sanningen.

Försoningsprocessen försvåras också avsärt tack vare den nuvarande bosnienserbiska ledningen under Milorad Dodik som har sedan han tog över makten i Republika Srpska jobbat metodiskt för att sprida osanningar om folkmordet i Srebrenica till sin hjälp har han ett antal ljusskugga personer som hjälper honom, bla Stephen (Stefan) Karganovic en självutnämnd advokat från USA som leder “The Srebrenica Historical Project”  vars mål är att förneka och sprida myter om folkmordet i Srebrenica. Den aktade amerikanska tidningen Foregin Policy.com har i sammarbete med USHMM (United States Holocaust Memorial Museum) Mladic Files skrivit ingående om denna organisation och deras kopplingar till Milorad Dodik samt deras arbete med att sprida revisionistiska myter om Srebrenica.

De generationer som föddes efter kriget och folkmordet måste få lära sig den sanna bilden om vad som hände i Bosnien och vad som hände i Srebrenica. Sanning är ett grundsten för Bosniens överlevnad och för att dess etniska grupper ska kunna leva ifred med varandra. Kommande generationer kan inte belastas för det som hände innan de var födda men kan inte heller förvänta sig att man kanna bygga någonting nytt ifall man inte tar itu med det förflutna.

Mirza Hota

In defense of the victims

My letter to the USHMM concerning Michael Dobbs…

To whom it may concern…

I am writing to you because I feel that the time has come to bring to your attention the writings of Michael Dobbs  on his Foregin Policy Blog   “Origins of Evil”   because of his to say the least, irresponsible way dealing with the conflict in Bosnia and Herzegovina.

As you may have noticed his latest article on Foreign Policy titled “In defense of the Serbs” Is so irresponsible and insulting to the victims of the Bosnian genocide that I feel that it is my duty  as someone that has lost family members in the Bosnian Genocide to write to you and inform you about the many fallacies in Mr. Dobbs article.

He writes:

To use a phrase attributed to the French statesman Talleyrand, leaving two million well-armed Serbs in other people’s republics was “worse than a crime.” It was a gross error of political judgment.’

The last phrase is or should be offensive to Serbs as well as Croats and Bosniaks, since Dobbs seems to imply that Serbs are inherently incapable of living side by side with other nations, and should according to Dobbs logic be separated or granted autonomy. Dobbs also writes about “two million armed Serbs” that is truly irresponsible and a major fallacy, there were about two million Serbs living in Croatia and Bosnia but not every single Serb was well-armed or armed at all nor did they all agree with Milosevic´s poisonous and divisive politics.

He also writes:

“For what it is worth, my own personal view is that the breakup of Yugoslavia was inevitable, just as the breakup of the Soviet Union was inevitable. On the other hand, the United States and Europe (the nations that created Yugoslavia in the first place) should have been much more vigorous about establishing and enforcing rules for the breakup that guaranteed minority rights.  “

 Brittish historian Marko Attila Hoare of Kingston University wrote recently about the Dobbs controversy and he pointed out several fallacies in Dobbs argument.

“Dobbs claims that ‘The practical effect of these decisions [by the international community] was that Croats and Muslims were given the right to secede from Yugoslavia, but Serbs did not have the right to secede from Croatia or Bosnia’. This is false: ‘Croats and Muslims’ were not given the right to secede from Yugoslavia. Yugoslavia was recognised as being ‘in the process of dissolution’, and the six constituent republics were recognised as the entities that inherited its sovereignty. Thus, it was the six republics – including Serbia – not the ‘Croats and Muslims’, whose right to independence was recognised. Serbia was not treated differently from Slovenia, Croatia or Bosnia in this respect, and was entirely free to seek and receive international recognition of its independence, just as they did.

 The right of the Serbs of Croatia and Bosnia to secede from their respective republics was not recognised; neither was the right of the Croats of Bosnia. Nor of the Muslims/Bosniaks of Serbia’s Sanjak region. Nor of the Hungarians of Vojvodina, within Serbia. Nor of the Albanians of Macedonia and Montenegro. Nor, at the time, of the Albanians of Kosovo. In fact, the only group on the territory of the former Yugoslavia whose carving out of a wholly new entity has ever been recognised by the international community is the Bosnian Serbs. Thus, at Dayton, the ‘Republika Srpska’ was recognised, whereas the Bosnian Croats’ ‘Croat Republic of Herceg-Bosna’ has been dissolved, and the right of the Bosnian Croats to establish their own entity within Bosnia has been consistently denied.”  – Marko Hoare

Another point of contention is Dobbs failure to address the causes of the Bosnian war and for that matter all the wars in the former Yugoslavia. The true nature of the conflict and the main players and their goals and aim need to be pointed out, by Dobbs since he does work for the USHMM. As of yet he has failed to do that. His failure to address that is an insult to the victims and dangerous considering he himself has pointed out that the bosnianserb entity Republika Srpska is a financier of genocide denial

Instead he has written at great length about Ratko Mladic, some of the articles have been good some interesting and some have felt redundant and pointless. ”How a dumb blonde took on the Serbs” being the most ridiculously pointless  insulting and depressing so far… What strikes me as most dangerous is that Dobbs seems to have developed an almost fetishistic relationship to Mladic. It seems that every aspect of Mladic professional and private life has been explored whilst his many crimes have not. (Aside from Srebrenica) I will give credit to Dobbs for standing up to Stephen Karganovic and “Andy Willcoxson” two of the most notable members of the Genocide Denial/Milosevic lobby.

     

Michael Dobbs                                Srebrenica/Potocari 2012

(The two prowl the comment forum on Dobb’s blog looking for openings so they can spew out their  unsubstantiated conspiracy theories)

However even there one can say that Dobbs effort  has been lackluster at best, appeasing at worst. He has given space and time to history revisionists and war criminals while at the same time neglecting to focus on the weight of the evidence, and the fact that someone like Karganovic has yet to prove anything and the fate that befell  Ratko Mladic´s victims. Dobbs should know that. Dobbs is guilty of neglecting the victims.

As someone remarked in frustration on his blog:

“Dobbs is slowly losing his mind, “Getting to know the Mladic family” how about getting to his victims familes? You do still work for the U.S. Holocaust Memorial Museum? “

I couldn´t have said it better myself.

From the beginning it was clear that Dobbs would focus on Srebrenica and the genocide that took place there in July 1995, and so he should. However he has failed to address the fact that Srebrenica was only the culmination of the campaign of mass murder and ethnic cleansing, as well as other war crimes against the Bosniak and other non-Serbs in Eastern Bosnia and the Drina valley. Towns and hamlets, such as Visegrad, Rudo, Cajnicje, Rogatica, Vlasenica, Foca, Bratunac,  Bjeljina Zvornik Brcko, Cerska, Konjevic Polje… All fell prey to the onslaught of the Bosnian Serb nationalists – with the logistical, moral and financial support of Serbia and the Yugoslav People’s Army (JNA)

Michael Dobbs togheter with “Brane”  Ratko Maldic´s cousin and the man that helped shelter Mladic for five years.

More than three years before the 1995 Srebrenica genocide, 296 predominantly Bosniak (Bosnian Muslim) villages in the region around Srebrenica, were destroyed,  forcibly uprooting some 70,000 Bosniaks from their homes and systematically massacring at least 3,166 Bosniaks (documented deaths) including many women, children and the elderly. It was these massacres that should have alerted the international community to the prospect of genocide when the United Nations-protected enclave eventually fell to Bosnian Serb forces commanded by General Ratko Mladic three years later, in July 1995.

Any blog dealing with the ”Origins of Evil” should include the fate of thousands of people killed in the first months of the war in eastern, north and north west Bosnia, and the reasons for why  they meet this terrible fate. Dobbs has failed to do that. Dobbs has also failed to address the question of the Siege of Sarajevo where a three and a half year campaign of terror orchestrated  by Mladic, cost the lives of 11541 of it’s citizens. He has also failed to address the fate of the victims in numeous serb-run concntration camps such as Omarska Trnopolje Manjaca Keraterem Uzamnica…

Sarajevo, victims of the siege               Massgrave in Brcko in 1992

I personally lost six members of my immediate family who´s only fault was that they were not Serbs, I really don´t like the fact that his poorly written argument can be used by Milosevic and Karadzic apologists as a way to justife what happend. I understand Dobbs when he says that that Serbs were also victims, yes they were and so were  the Croats. This is the nature of war, war crimes are committed and those victims deserve to be mentioned.

However everything has to be put in it´s proper context. there is abundant amount of evidence that show how the Serbian leadership under Slobodan Milosevic  Radovan Karadzic and Ratko Mladic directed a campaign of physically removing non-Serbs, mostly bosniaks from areas conquered during the first months of the war in order to create a ethnically cleansed,” Serb State” that resulted in the death of thousands of men women and children.  Michael Dobbs should not be making excuses for that ideology.  I ask of  you only that you take a serious look at Michael Dobbs blog at Foreign Policy.com

The victims of the Bosnian genocide deserve at least that…

Mirza Hota